söndag 13 januari 2013

SAMLING


1. Efter att ha blivit knivhuggen hamnar D på operationsbordet. Man försöker sy fast hans finger. Halvvägs under operationen ringer kirurgens telefon. Mobilsignalen spelar upp tonerna till Bad to the Bone

2. Med viss regelbundenhet väljer somliga kunder att skicka pornografiska självporträtt till mig. Jag instigerar aldrig detta utbyte men finner det ytterst svårt att avvisa dessa gester med den tillbörliga indignationen. Skammen förläggs så att säga hos betraktaren. På fredagkvällen upptäcker jag således att aliaset MissNeily är en hårlös man med djupt hakveck och en assymmetrisk ballgown med diamantappliqué. Men, vad som fascinerar mig i detta fall är pornografins periferi. Det fyllda askfatet i bildens vänstra hörn, liksom de två lågprisburkarna av coca cola på vardagsrummets glasbord, den exponerade glödlampan i taken och den knutna franstoffsen som dekorerar hans insuttna sofföverkast. Periferin och bortom detta, bortom kortets ram, the ulterior: den frånvarande skaparen, Deus otiosus i form av den antydda fotografen.

3. Utanför the Tourmalet står två män och stirrar på en buske. Den lutar sig mot stålstaketet och pekar: 
-"Do you see that egg, there?" 
-"Aye." 
På den lilla grusplätten precis under buskaget ligger mycket riktigt ett brunt hönsägg, till synes placerat på armlängds avstånd från det dekorativa staketet med viss omsorg. Orsaken förblir oklarlagd och fortsättningen på de två männens samtal dränks i musiken som spiller ut ur baren bakom oss.

4. Som barn bodde på J's bakgård under en tid en pojke som hette Wayne. Av någon passivt sadistisk anledning hade hans föräldrar valt namnet, trots att de i efternamn hette Kerr. På eftermiddagarna vid middagstid brukade hans ömma moder kärleksfullt skrikar från fönstret: "Wayne Kerr! Cum'op eat yer food, boy." Wayne Kerr oförlåtligen allt mer utnött till malapropismen wanker, ju fler gånger namnet upprepades. Onan's stigma uppdaterat till 80-talets Skottland. 

5. Storslagenhet, ja, all form av extravagans, kräver av sina åskådare en viss ödmjukhet för att undvika att förefalla komisk. Det finns i all onödig lyx (och all lyx är i viss mån per definition onödig) en sorts inherent absurdism, en sorts skrattspegel-effekt som bäst undviks genom att fullkomligt skilja det extravaganta från det vardagliga. När de två polerna förenas, skapas en punkt som för ett ögonblick korrelerar fattigdom och rikhet. En punkt vi markerar med termer som nouveau riche eller vulgär, vari den främsta skillnaden ligger i de betraktandes rakryggade respektlöshet för excessen. När R således visar ett fotografi av sin kusin, från norra ryssland, böjd över en vit plasthink med beluga kaviar är effekten inte den ursprungligen önskade. D böjer sig istället fram och avbryter: "But really, I'm no fan of caviar, it's just a bit too fishy for me."

6. Naturfilmsdokumentärer: Det finns en haj som redan i livmodern påbörjar sin darwinistiska kamp för överlevnad. Det ännu ofödda hajfostret äter sina syskon inuti moderns kropp för att tillslut födas ut i ensamhet. Det finns också en djuphavsgravsfiskart vars problematiska levnadsförhållanden har omöjliggjort att båda parter av de monogama paren kan överleva. Istället jagar och föder sig enbart honan, medan hanen biter sig fast i hennes och lever på hennes blod. Likt en tunn utväxt klänger han fast vid hennes feta kropp, och lever så hela sitt liv som en viljelös skugga. Metaforiskt, kan båda anekdoter med viss lätthet appliceras på en eller flera av mina intersociala relationer.

onsdag 19 december 2012

DISJUNKTIONER


Språkligt, ja, rent logiskt, fann hon att varje sanning kunde ställas bredvid en absurd osanning för att skapa en viss retorisk effekt. Var mening bygger således upp en värld i vars periferi sträcker sig en skugga av kaotiska liknelser sprungen ur lagarna om disjunctive introduction. Som en gammal filosofi student är argumentationsform förståss fullkomligt giltig. Hennes vansinniga disjunktioner kan läggas till hennes lika logiska sanningar utifrån slutledningen att om P är sant så måste P eller Q vara sant.



P \to (P \or Q)



Eller, som hon beskriver tillståndet över en flat guiness vid den öppna spisen på the Barony måndagskvällen:

"I'm fucked. Either I'm fucked or the fucking fuckbrigade are on their way to fuck me up as we speak."

Förutsättande förståss att det första är en sanning, så är the fuckbrigade en fungerande syntaktisk konsekvens av i detta logiska system. Jag tömmer mitt glas, tittar från klockan till dörren, väntar avvaktande på realiseringen av den obscena disjunktionen. Puben är tom så när som på oss och två män lutade över bardisken. Dörren svänger omärkbart i den lätta mötet av het publuft, rökig och fet, doftande av steak pie, chips och rödblek ale, och kall Broughton Street air 
Q förblir en gast i en retorisk spegelvärld. Vilket lämnar oss med det otvivelaktiga: She's fucked.  








tisdag 18 december 2012

SEXUALISERING


Hon har på sin vänstra hand ett litet sår som hon generat under vårat samtal försöker dölja med de målade röda naglarna på hennes högra hand. När jag liksom i förbigående påtalar skadan, blinkar hon skyldigt, nästan lustfyllt, och böjer sig fram och viskar:
-"Ja du ser, det är så skamligt, jag råkade skära mig och när det började läka, så började det allt mer påminna om ett kön."
Försiktigt låter hon fingrarna glida över det röda märket och tittar bort samtidigt som hon räcker mig sin hand.
"Ser du" säger hon. "Ser du hur det påminner om ett kvinnligt organ." 
Hon drar åt sig handen och skyler den med ärmuppslaget. 
"Jag tycker ständigt folk tittar på det, såret, jag tycker de tittar på det som om jag var naken."
"Jag känner mig..."
Hon suckade.
"...obscen."

torsdag 26 juli 2012

IMPOTENS

Drömmar om att tappa håret. Om att dra ut testar som aldrig tycks vilja ta slut, som om jag vore gjord av en enda lång strand av hår som jag långsamt drar ur mig, de svarta lockarna bildande en hög över lakanen. 

Drömmar om att förlora naglarna. Att riva bort för mycket av skinnet. Jag river och river, tills hela naglarna lossnar med samma lätthet som en lös knapp faller av en kappa. 

Drömmar om att tänderna brister. Att käken är porös som spunnet socker och långsamt ger vika över mina läppar, smälter mot min tunga. Det mjuka krasandet som tycks resa sig liksom inifrån min kropp och brisera genom mitt bakhuvud.

fredag 13 juli 2012

LATE NIGHT CHAT ROOMS

02.42: Det är lättare såhär, late night chat rooms, och de superlativa manifestationerna av mänsklig desperation och lust. Want to ride my huge cock. Den så rörande meta-existentiella fåfängan i alla dessa spegelreflektionsfotografier, och den introverta så privata blicken som endast betraktandet av det egna jaget speglar, armen höjd så att märket på telefonen oskarpt brinner in i glasskivan. Så otrubbig, så flagrant i sin självrefererande självtillräcklighet. Finns det något mer groteskt än åskådandet av den egna personen. U sexy babe

 02.45: Black Tartan says Hiiii x. Jag upplever det allt svårare för att känna mänskliga band. Jag känner allt mer sällan den där grundläggande tryggheten av obrytbar kärlek, av absolut tillit eller i avsaknad därav, åtminstone någon form av beröring. Den här karaktären gör mänsklig interaktion amoralisk, men i bästa fall intressant. Stundvis tangerar det en sorts existentiell prostitution, en sorts medskyldig övergenerositet i brist på gränser och begär.

02:47: Can I be your slave? x Andras kroppar är så främmande, så alienerande. De tillhör ett annat släkte, de saknar ande, de är otillförlitliga. I'll do your chores and you can rest with your feet up. Men det här är förlösande i sin meningslöshet. Det är som att stirra ut över havet och se skuggorna av alla fiskar likt svarta konturer genom vågorna som reser sig. Och känna vattnet slå in och den mjuka rörelsen av liv mot benen innan vågen sjunker undan. Det är som att riva upp en sten som legat orörd i år och se insekterna krylla upp ur jorden. Det är ett groteskt nästan våldsamt överflöd av ensamhet.


03: 02: Det borde vara sömnen som slår in, men det är något annat. Sgt Love 69: How open minded are you, I have this taboo, I need advice? xxxx Ett oundvikligt vemod. Total futilitet. Livsleda. Despair? 


03:06: Det är annat också. I slutändan vill alla bli älskade. You are fascinating! why on earth are you on this site... Diskuterar helvetet i medeltida konst, fortföljer argumentet med komparativ studie av amerikanska reklam och rysk revolutionsestetik. Varför? Det är en distraktion. En imitation av ett egentligt utbyte. I den premissen ligger värdet. Jag har inget behov av att delta och känna, inget behov av att svara.

onsdag 11 juli 2012

Nowhere in Particular

Jag är övertygad om att väggarna i badrummet är mer levande än jag. Den alltmer kulörta mykotoxiska tapeten tycks häva sig i takt med mina andetag, som om byggnaden itself, synkroniserade sin andning med min egen. Där jag ligger och stirrar upp i den svarta väven av gnistrande mycel kommer jag att tänka på en dokumentär jag sett om physarum polycephalum, och hur denna typ av slime mould kan röra sig likt en organism med en sorts kollektivt singulär intelligens inte olik en encellig organism eller vissa typer av insekter. Genom en lätt puls, fullkomligt observerbar, likt en tunn våg genom den gula protoplasman, skickar den ut information till den gemensamma kroppen. I en studie i Tokyo placerade man ut veteflingor i ett mönster representerande staden och dess förorter och betraktade hur möglet, med bizarr effektivitet förgrenade sig ut ur sitt centrum i tunna spröda trådar och ett mönster nästa identiskt Tokyo's tågsystem. Ett nätverk så korrekt i kombinatoriska optimering att det påminde om ett Steiner träd. Det finns något befriande i denna så primitiva intelligens som utan tvivel om och om igen leder rakt genom labyrinten den kortaste möjliga vägen. Kanske än mer så, när all hunger i världen inte kan få mig att resa mig ur det ljumma badvattnet.

torsdag 5 juli 2012

GULDFISK

Han berättar en historia om en vän han hade som ung. Han kom över till deras hem en gång och blev stående vid guldfiskskålen. Sedan stack han armen i vattnet och en efter en, kramade han sönder fiskarna. Jag frågar om han vet vad som blev av honom, eftersom handlingen med vis sannolikhet annonserade en framtida psykopati. Det visar sig snart att han är en gemensam bekant. Jag hade sprungit in i honom knappa veckan tidigare nere i Stockie, där han tilltalat mig genom det svarta visiret på en motorcykelhjälm, de smala ögonen ourskiljbara i solskenet. Han var pizzabud för någon känd snabbmatskedja. Om jag inte minns fel hade han upprepade gånger arresterats för ofredande.