tag:blogger.com,1999:blog-6668957103897808975.post7580538941807996633..comments2023-06-07T16:52:39.037+01:00Comments on HYPERGRAPHIA: OCEANEN I PARKENHypergraphiahttp://www.blogger.com/profile/18193283300449907880noreply@blogger.comBlogger6125tag:blogger.com,1999:blog-6668957103897808975.post-85520884463812273402008-10-06T11:57:00.000+01:002008-10-06T11:57:00.000+01:00Minitayrer är fascinerande och går att studera i t...Minitayrer är fascinerande och går att studera i timtal. Men känslan av att befinna sig vid något gigantiskt kittlar mer. I närheten av huset där jag bor finns det en lund med stora gamla ekar. I skydd av ekarna ligger en liten lekpark. Där har man ställt ett enormt bord och två lika enorma pinnstolar. Att sitta omgiven av majestätiska ekar på en av stolarna gör mig så liten på ett så bra sätt att all tyngd från axlarna rinner av. Tillslut kan jag sträcka på mig i min litenhet. /AAhttps://www.blogger.com/profile/13621426798905434248noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6668957103897808975.post-76253173155742230982008-10-06T06:05:00.000+01:002008-10-06T06:05:00.000+01:00Det var en återkommande fantasi i min barndom: att...Det var en återkommande fantasi i min barndom: att ha en miniatyrjärnväg som forslade olika saker mellan rummen. Och en som körde in posten när brevbäraren lagt den ute i lådan. Jag minns att jag har sett något i den stilen, men kanske var det bara i en tecknad film.<BR/>Jag gillar över huvud taget miniatyrjärnvägar. Jag har aldrig varit intresserad av att bygga dem, men jag gillar stora landskap i miniatyrformat.<BR/>Några av de häftigaste miniatyrmodeller jag har sett finns på American Museum of Natural History i New York. De är byggda med ett inlagt perspektiv, så sedda ur rätt vinkel känns de oändliga.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6668957103897808975.post-6193645596825110412008-10-06T00:51:00.000+01:002008-10-06T00:51:00.000+01:00Jag vill också vara me.... så barnsligt av mig... ...Jag vill också vara me.... så barnsligt av mig... jag vill också... vara med... järnvägsräls med mat... jag vill också... Mamman som blev liten. Anne-MarieAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6668957103897808975.post-38289167099786475482008-10-05T23:43:00.000+01:002008-10-05T23:43:00.000+01:00Förresten, läste jag en fantastisk historia om den...Förresten, läste jag en fantastisk historia om den franska choklad-magnaten Gaston Menier som installerade en minatyr-räls från sitt kök till sitt middagsbord. Kan du tänka dig något mer fantastiskt. Maten kom rullande in med elektriska vagnar.Hypergraphiahttps://www.blogger.com/profile/18193283300449907880noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6668957103897808975.post-92030149163599368792008-10-05T23:23:00.000+01:002008-10-05T23:23:00.000+01:00Jag med. I de engelska byarna och småstäderna har ...Jag med. I de engelska byarna och småstäderna har de en tradition att bygga upp en liten identisk miniatyr av staden. Jag skulle gärna resa runt och dokumentera alla de små minibyarna. Och liksom du är jag alltid mest förtjust i miniatyrmodellerna på museerna. Och jag älskar att promenera ned på söndagarna och sitta och betrakta männen och båtarna. Kanske är det den kvinnliga aspekten av intresset, jag behöver egentligen inte styra fartygen, även om det rycker i fingrarna ibland, men jag älskar att sitta och betrakta dem. Ubåtarna är magnifika. Klyver ytan som smör och propellerar sig långsamt mot botten, försvinner i det grumliga vattnet och reser sig igen, ljudlösa. Annars är förståss segelbåtarna mina favoriter.Hypergraphiahttps://www.blogger.com/profile/18193283300449907880noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6668957103897808975.post-264191571764784182008-10-05T22:18:00.000+01:002008-10-05T22:18:00.000+01:00Jag har alltid älskat världen i miniatyr. Fortfara...Jag har alltid älskat världen i miniatyr. Fortfarande i vuxen ålder försöker jag komma på något bra svepskäl att åka till Legoland. Och när jag går på museer är det alltid de återskapande miniatyrmodellerna som lockar mig mest - mer än om de hade varit i naturlig storlek. <BR/>En god vän till mig har i dockhusform byggt hela 221b Baker Street - jag har fotografier på alla rummen och älskar att titta på detaljerna. Vad är gemensamma nämnaren mellan mig och dessa män i parken? Är det något specifikt manligt? Jag skulle också vilja stå där och styra deras fartyg.Anonymousnoreply@blogger.com