MISSLYCKADE FÖRSÖK ATT BOTA ENSAMHET

Först stjäl Skottland ditt hjärta, sen stjäl hon din själ och sedan stjäl hon dina tänder. Och först när hon inte har något kvar att stjäla, börjar hon långsamt erodera din kropp, tills hon fullkomligt förbrukat dig.
Jag stirrar på TP's tandkött, de gapande hålen i hans gom. Han bär en svart peruk och runda solglasögon och T's biker med sömmarna uppspruckna över den randiga t-shirten, i en genuin tribut till Joey Ramone. Vanligtvis ser han ut som han gått rakt ut ur sextiotalet, ikväll ser han ut som en döende punkrockare. You can do better, säger han likt en bror. Det sneda ironiska leendet, fyllt av lika delar ömhet och förakt. Jag rycker på axlarna. I'm lonely, säger jag. I find that hard to believe. Han tittar på min fötter. You're alright, you're feet are the right size and that. You can do better than that guy. Han nickar mot ynglingen som hänger mot väggen till Opium, Cowgate's pit of despair. Pojken stryker det fint kammade håret ur ansiktet. Han bär en sorts feminine page och hans mjuka tama avvaktande påminner om ett barns eller en hunds. Han tuggar tuggummi och luktar mentol, och hans ansikte påminner om silke klätt i tunna fjäderlätta blonda hår. Den typ av oskuldsfullhet som måste missbrukas, den typ av godhet omöjligt kan mottas, som de alla med en sorts unabashed cruelty måste negligera. I just think you are kinda cute, that's why I've been waiting around, that's why I've not left yet. Han stryker undan den nytvättade luggen. Han jobbar för en veterinär.
He's got a weird face, säger P. Han hänger över min axel och var gång jag möter hans blick höjer han ögonbrynen förebrående, med käken förvriden, mjukt tuggande på sin egen mun, gnagande tänderna mot varandra, efter för mycket plantfood. He looks like a child, säger han. You are better than that guy. P's polska flickvän, med hennes stripiga blonda hår och hennes späda spetsklädda kropp, lutar sig mot hans skuldra. Jo is beautiful, säger hon.
Vi spiller ut över gatan, under de gotiska valven, i denna Edinburghs enorma rännsten, mörkret likt en tung hårig päls över staden, den stjärnlösa himlen andandes likt en enorm buk under röken från the Old Town's takåsar, och den tunga doften av malt och havsdimma. Jag vänder mig inte om när de drar med mig bort till taxin, men jag vet att han står där i dörren till Opium och ser mig försvinna. Och de har fel. Han är bättre än oss alla. Och vi lämnar honom bakom oss, utan ett avsked.
För sju år sedan gav jag mitt hjärta till staden. När jag förlorade min själ kan jag inte längre minnas. Men mina tänder är ännu intakta.

(bild: Gravyr av Cowgate från 1831, vyn är i storts sett oförändrad idag)

VALROSSEN

Jag hade lärt mig hata honom en lång tid tillbaka. Han brukade klä av mig likt en gammal man klär av ett barn. Eller en man av kyrkan klär av en oskuld. Kanske föddes det senare intrycket ur att jag var längre än honom och att hans hår kalnande, och jag brukade stirra ned på hans kloster-ring av spänd vit hud med en övervälmigande äckelkänsla när han knäböjde vid min sida.
Han brukade stjäla plagg efter plagg och omsorgsfullt gömma dem i byrålådor och skåp som om han usurperade den stundande förlusten och sedan brukade han tvätta mitt ansikte med en våt handduk, tills han fullkomligt torkat av mina påmålade ansiktsdrag. Doften av hans dyra nattkräm, fläckad med guld damm och hans tunga faux-victorianska kranar. Efteråt brukande han ta min hand och leda mig in i det orangea sovrummet, väggarna klädda i torkade rosor (rosa centifolia, från hans föräldrars hus i Italien). Och jag brukade ligga likt en sten, sjunkande genom hans madrass mjuka nytvättade lakan och vänta på honom, stirrande genom den tunna öppningen i hans gardin, byggnadens släta grå cement mot den svarta himlen, likt ett kubistiskt mästerverk. Sådan var vår affär.

HER WILD FERAL STARE, HER DARK HAIR

Fastän jag har försökt begrava hans skugga, rör han sig ännu igenom mig. Om dagarna går han likt en gast genom mitt kött, ut och in, av och åter, och var gång får han mig att för ett ögonblick att stanna upp. Det känns som om vinden blåser rakt igenom mig. Och mina nerver pressar sig mot skinnet som om de jagade efter förlusten, som de sträckte sig efter hans spöke. Om nätterna slår han istället rot under huden och slår ut ur min kropp i mörkret, likt vildvuxet ogräs. Så snart jag lägger mig till ro rör sig den odöde under min bröstkorg, hans mjuka fingertoppar kryper under huden. Han bor i min kropp. Han bor i mitt blod och hår, i mina naglar och mitt skinn, och han lämnar mig aldrig.

PLÅNBOK

Alienationen föds ur små detaljer, det syntetiska ljudet av polyester tyg mot någons lår. Eller den plastiska perfektionen i en blek tandrad. Den där hårfina gränsen mellan närhet och främlingskap som vi ständigt balanserar mellan. Ett ansikte som nyss var en nära väns, en älskares, eller en familjemedlems, är i nästa ögonblick inte mer än ett ansikte. Men det börjar alltid med någon liten detalj. Med J var det hans plånbok. En kort tid efter att vi gjorde slut inköpte han en Vivienne Westwood plånbok. Det var det första gång jag upplevde att jag förlorat honom. För det fanns ingenting i den jag älskat som gick att förena med plånboken. Och var gång han tog upp den och betalade greps jag av ett begär att göra narr av honom, att poängtera accessoaren, att fråga honom varför. Jag ville röra vid den. Eller stjäla den. Han bär alltid stora sedlar nu för tiden.

Lördag.

Ljuset klyver fönsterluckorna och skär genom lakanen. Jag önskar att jag aldrig behövde vakna mer. Jag måste hitta någon som kan älska mig, men sorgen gör mig ful.

ÄR DET INTE DAGS ATT DU TOG DIG SJÄLV PÅ ALLVAR NU, HUR LÄNGE TILL SKA DU VARA OLYCKLIG, ÅREN GÅR JOHANNA

Symptom anno 1910:
Mental depression. Feelings of Anxiety, Gloom and Dread of the future.
Disordered digestion, dry skin, constipation.
Melancholia may be accompanied by delusions. He may imagine he has all sorts of diseases, and suffers from sleeplessness and wasting.

Bot anno 1910:
Correct digestive disturbances and give nourishing diet, particularly eggs, milk, cream and butter. Forcible feeding often necessary. See that the bowels act regularly. Sleep should be ensured by the use of pulv. ipecac. co., grs. x.

Ur Medical Advice Directory, underhållande nog författad av "a well-known physician". Ca 1910. Odaterad. För de flesta andra åkommor rekommenderas en tinktur av opium eller kokain.

RATIONALISERING

Vart jag promenerar ser jag liknande bättre versioner av mig själv. Kvinnor som kan göra er lyckliga. Kvinnor som mycket lätt skulle kunna fylla tomheten som min eventuella frånvaro skulle lämna. Skillnaden är hårfin, ibland är de mindre, ibland lite större, ibland har de svartare hår eller rödare läppar, ibland ser de lyckliga ut, ibland vemodiga. De studerar konst eller köper böcker på antikvariat, de har författardrömmar och växte upp med en känsla av utvaldhet. Det hela är inte så viktigt, detaljerna är försumbara, de är alla godtagbara kopior, de är vackra och fulla av liv, och ur ett form av matematisk perspektiv, en sorts basal existentiell subtrahering, negerar de samtliga min existens.