1. Efter att ha blivit knivhuggen hamnar D på operationsbordet. Man försöker sy fast hans finger. Halvvägs under operationen ringer kirurgens telefon. Mobilsignalen spelar upp tonerna till Bad to the Bone
2. Med viss regelbundenhet väljer somliga kunder att skicka pornografiska självporträtt till mig. Jag instigerar aldrig detta utbyte men finner det ytterst svårt att avvisa dessa gester med den tillbörliga indignationen. Skammen förläggs så att säga hos betraktaren. På fredagkvällen upptäcker jag således att aliaset MissNeily är en hårlös man med djupt hakveck och en assymmetrisk ballgown med diamantappliqué. Men, vad som fascinerar mig i detta fall är pornografins periferi. Det fyllda askfatet i bildens vänstra hörn, liksom de två lågprisburkarna av coca cola på vardagsrummets glasbord, den exponerade glödlampan i taken och den knutna franstoffsen som dekorerar hans insuttna sofföverkast. Periferin och bortom detta, bortom kortets ram, the ulterior: den frånvarande skaparen, Deus otiosus i form av den antydda fotografen.
3. Utanför the Tourmalet står två män och stirrar på en buske. Den lutar sig mot stålstaketet och pekar:
-"Do you see that egg, there?"
-"Aye."
På den lilla grusplätten precis under buskaget ligger mycket riktigt ett brunt hönsägg, till synes placerat på armlängds avstånd från det dekorativa staketet med viss omsorg. Orsaken förblir oklarlagd och fortsättningen på de två männens samtal dränks i musiken som spiller ut ur baren bakom oss.
4. Som barn bodde på J's bakgård under en tid en pojke som hette Wayne. Av någon passivt sadistisk anledning hade hans föräldrar valt namnet, trots att de i efternamn hette Kerr. På eftermiddagarna vid middagstid brukade hans ömma moder kärleksfullt skrikar från fönstret: "Wayne Kerr! Cum'op eat yer food, boy." Wayne Kerr oförlåtligen allt mer utnött till malapropismen wanker, ju fler gånger namnet upprepades. Onan's stigma uppdaterat till 80-talets Skottland.
5. Storslagenhet, ja, all form av extravagans, kräver av sina åskådare en viss ödmjukhet för att undvika att förefalla komisk. Det finns i all onödig lyx (och all lyx är i viss mån per definition onödig) en sorts inherent absurdism, en sorts skrattspegel-effekt som bäst undviks genom att fullkomligt skilja det extravaganta från det vardagliga. När de två polerna förenas, skapas en punkt som för ett ögonblick korrelerar fattigdom och rikhet. En punkt vi markerar med termer som nouveau riche eller vulgär, vari den främsta skillnaden ligger i de betraktandes rakryggade respektlöshet för excessen. När R således visar ett fotografi av sin kusin, från norra ryssland, böjd över en vit plasthink med beluga kaviar är effekten inte den ursprungligen önskade. D böjer sig istället fram och avbryter: "But really, I'm no fan of caviar, it's just a bit too fishy for me."
6. Naturfilmsdokumentärer: Det finns en haj som redan i livmodern påbörjar sin darwinistiska kamp för överlevnad. Det ännu ofödda hajfostret äter sina syskon inuti moderns kropp för att tillslut födas ut i ensamhet. Det finns också en djuphavsgravsfiskart vars problematiska levnadsförhållanden har omöjliggjort att båda parter av de monogama paren kan överleva. Istället jagar och föder sig enbart honan, medan hanen biter sig fast i hennes och lever på hennes blod. Likt en tunn utväxt klänger han fast vid hennes feta kropp, och lever så hela sitt liv som en viljelös skugga. Metaforiskt, kan båda anekdoter med viss lätthet appliceras på en eller flera av mina intersociala relationer.
