torsdag 7 januari 2010

VOODOO


Gatorna knakar som vore de bryggor över det diafaniskt polerade glaset som täcker asfalten. Ljuden förefaller vadderade och oangelägna. Bilarna vevar sina däck orörliga genom drivorna utan för fönstret, spinnande likt enorma insekter. Och rummet draperas i de stilla moln som vevas ut mellan läpparna likt muslin sedan elementet brustit. Det faller oupphörligt och ljudlöst mot rutan. H, vars ansikte är mjukt och nytvättat likt ett nyfött spädbarns sedan hon blivit intagen på psyket, pekar flinande mot glaset. "Vet du varför det aldrig slutar?" säger hon. Och sedan besvarar hon frågan själv: "För att jag har lagt B's porträtt i frysen."

6 kommentarer:

Anonym sa...

Kyliga relationer med andra ord. A-M

Kersti sa...

Å jag hinner kanske precis grattis på födelsedagen.

Kersti sa...

Tänkte inte på att du är en timma efter. Det är isigt och frostigt det här inlägget. Här har det börjat tina upp bara någon minusgrad.

Kersti sa...

Ser att det var ju helt fel dag men grattis i efterskott i alla fall.

Kersti sa...

Hallå! Var är du?

J sa...

Förlåt. Och tack för att du saknar mig, fina Kersti.