Om morgonen rullar minuterna in likt vågor på ett upprört hav, tunga och spottande, tiden sliter fräsande i lakanen när den borrar sig genom madrassen, drar i tygerna som vore de vävda i lös sand. Minuterna tycks falla i otakt, och sekunderna slås ut, försvinner i vågorna mellan halvöppna ögon och slutna.
Och samma mjuka puls från avgrunden av den här kroppen, i stötar möts och upplöses, dessa två vatten: den hamrande stormen av timmar och det tunga böljandet i detta upprörda blod.
Och samma mjuka puls från avgrunden av den här kroppen, i stötar möts och upplöses, dessa två vatten: den hamrande stormen av timmar och det tunga böljandet i detta upprörda blod.
3 kommentarer:
din blogg är jättebra
vet inte vad mer jag ska säga
Tack Walter. Det var väldigt vänligt. Tack.
Åh detta strömmande ordflöde, detta böljande hav av meningar och innebörder. Jag önskar vattnet vore ljummet, vinden mild och horisonten lovande. A-M
Skicka en kommentar