Hennes svarta golv är täckt av testar hon skurit ur sitt hår och skärvor av de kulörta koppar vi brukar dricka te ur. Medan jag sopar upptäcker jag att kopparna och äggkopparna, samtliga, har haft små uttrycksfulla ansikten målade i porslinet. De stirrar förebrående upp på mig genom lockarna ur hennes kolsvarta hår: absurda leende ansikten med stora uppblåsta ögon och bulbuösa, uppsprängda konturer efter krossade näsor.
onsdag 2 maj 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Oj så spännande fotografi, blir oerhört berörd av det. Texten likaså. Förstår! Ma
Skicka en kommentar