onsdag 30 december 2009

KROPPSHYDDA

Jag vill bli svept i kärlek tills jag svettas ut mig själv, tills medvetandet spottar ut genom porerna, tills jag själv rinner ur mig själv, och någon annan fångar upp mig likt en skål. Jag vill bli älskad så att jag kan träs upp likt en docka på någon annans liv och växa ut i deras ögon och röras som någon annan. Jag vill att min kropp blir trädd like en kappa över någon annan och att någon annan knäpper samman revbenen över sin bröstkorg. Och jag vill krypa in i någon annans kött och vila i den varma svepning, denna dräkt av förening, evigt viss om att jag aldrig ska kunna lämnas.

tisdag 29 december 2009

CRY ********* TINGLE *

E hade en vän som led av retrograde amnesia. För att lära sig hur han skulle förhålla sig till omvärlden införde han ett graderingssystem, en sorts mätsticka över känslorna med vilken han kunde måtta upp världen. Han behövde endast två kategorier som han valde efter ytterst kroppsliga symptom snarare än poetiska omskrivningar eller medicinsk terminologi, abstraktionens konkretion: Tingle's och Cry's. Vart objekt i hans lilla tvåa etiketterades med dessa två ord, efter vilka han noggrannt antecknade den tillhörande serien stjärnor, alltid i grälla tjocka akrylfärger med feta penseldrag. Utmed diskbänken i hans lägenhet sträckte sig dessa kulörta mönster av förlutna känslor, i ringar runt spisplattorna, de snirkliga stjärnor som representerade goda måltider, brända fingrar, spilld mjölk och ensamma nätter. Han målade dem över tallrikarna, över kopparna, över golvbrädorna och listerna till dörrarna, över krukväxterna, över konserverna och över kläderna i byrålådan, tills vart enda objekt som omgav honom bar hans sorger och hans lycka, och berättade för honom om den förflutenhet han förlorat.
Jag mötte honom inte vid mer än ett tillfälle, på E's vernissage, och vi skakade hand som hastigast, vartefter han plockade upp en miniatyrisk anteckningsbok och mycket försiktigt med en stump blyerts skrev mitt namn i kapitäler över de snäva linjerna på pappret. Och jag log och grävde ögonen genom den tungt veckade huden in hans ansikte medan han skrev eftersom jag inte för ett ögonblick vågade se med hur många tingle's och cry's han mätte upp min person.

onsdag 9 december 2009

LIDELSE ELLER LIDANDE

Sänggåendet och sexualakten präglas av sin egen klumpiga medvetenhet också efter alla dessa år. Det är aldrig så vi föreställer oss den, men också passionen avbryts av det konstlösa avklädandet och det fumliga beträdandet. Eftersom historieskrivningen ofta saknar det banala, det så fundamentalt mänskliga i all dess privata litenhet, är Huysman's Là-Bas min favoritroman när det kommer till samlagsskildringar. Den komplicerade akten, så väl fysiskt som socialt, har sällan beskrivits så brutalt charmlöst, eller så rumsligt som när Durtal kontemplerar hur han bäst ska förföra Madame Chantelouve och i sin passionslösa plan placerar en liten huvudkudde under fåtöljen i salongen. Jag var aldrig förförd av Oliver Mellors som ung, jag har alltid varit för besatt av det fula, och så måste jag väl tillstå att jag fascineras av den mekaniska och överintellektualiserande huvudperson.

"The real question is, how should I act when she arrives?" he said sinking into his armchair. "She comes in. So far so good. I take her by the hand, I raise it to my lips, I lead her in here where I sit her down in the armchair beside the fire. I'll sit over there, on the updright chair, facing her, if I move it a bit forward, our knees will be almost touching, and I can take hold of her hands again, and pull her towards me a little, at which moment, since we are both overbalancing I will stand up, from then it's plain sailing, it will be quite natural for me to kiss her.
Or perhaps not so plain! That's the point where all the troubles start. I can't even bear to think of following her into the bedroom. How dreadful it is undressing in front of somebody for the first time and going to bed with them! That is always the part that appals me the most about this seduction business! The best way is a cosy little supper for two, a bottle of some rather potent wine, you have to know how to break down a woman's inhibitions. With a bit of luck she'll almost pass out, with the result that by the time she comes around I'm ready giving her sureptitious kisses in a darkened room.
In the absence of such a supper the best we can do is avoid embarrassing each other, and the only way to do that is by creating the impression that we can't control ourselves, that we are in the grip of a whirlwind of passion! Essentially I shall have to have her in here, in this very rooom, that way she'll imagine I have completely lost my head and she'll just cave in.
Itäs not that easy to arrange such a scenario in a room which doesn't even possess a sofa though! Which means I'll just have to do it on the floor. She can put her hands over her eyes if she doesn't like what she sees, the way women always do. I'd better remember to turn down the lamp when it's over.
I suppose I better find a cushion for her head too." He searched one out and pushed it under the chair. " Perhaps I should remove my braces? They are often the cause of some ridiculous fumbling around." He took them off and put on a belt. "But braces are nothing in comparison to the problems caused by skirts! How easy novelists make it sound, deflowering maidens saddled with corsets, stays and slips. Naturally it is all over with in the stroke of a pen! Personally I can't imagine anything worse than fighting my way through yards of cloth and starched linen!"

söndag 6 december 2009

Sssssssssssss

S har en alkoholists ansikte. Huvudet ser ut som om det kokats på svag värme under ett par timmar, tills den poriga huden mjuknat och de ytliga ådrorna flutit till ytan och sprängts mot det gula underhudsfettet i ett mönster av blålila trådar. Hans tjocka läppar förblir fuktiga och de slaka ögonen förefaller groteskt förvridna, som vore han ett levande exempel på Thatcher effekten, ett ansikte, i vilket man slumpmässigt vänt beståndsdelarna uppochned.
Detta, i kombination med hans långsamma lite dästa kroppsspråk, gör att S behandlas med en principfast respektlöshet i de flesta offentliga sammanhang. Den enda gång han kommer in på mitt jobb, slår K av musiken och följer honom runt i butiken medan hon låtsas städa bland hyllorna. I don't like him, säger hon, I've got a bad feeling about this one. På fredagskvällen slänger alltså den rakade bartendern tveklöst ut honom ur baren Bannersman's med motivationen att han är redlös. Ingen protesterar. S visar det sig senare när vi fortsätter till Bo's har inte druckit en droppe. Man han flinar ändå protestlöst som om han helt hade accepterat det faktum att hans person förblir outgrundligt oacceptabel.