CRY ********* TINGLE *

E hade en vän som led av retrograde amnesia. För att lära sig hur han skulle förhålla sig till omvärlden införde han ett graderingssystem, en sorts mätsticka över känslorna med vilken han kunde måtta upp världen. Han behövde endast två kategorier som han valde efter ytterst kroppsliga symptom snarare än poetiska omskrivningar eller medicinsk terminologi, abstraktionens konkretion: Tingle's och Cry's. Vart objekt i hans lilla tvåa etiketterades med dessa två ord, efter vilka han noggrannt antecknade den tillhörande serien stjärnor, alltid i grälla tjocka akrylfärger med feta penseldrag. Utmed diskbänken i hans lägenhet sträckte sig dessa kulörta mönster av förlutna känslor, i ringar runt spisplattorna, de snirkliga stjärnor som representerade goda måltider, brända fingrar, spilld mjölk och ensamma nätter. Han målade dem över tallrikarna, över kopparna, över golvbrädorna och listerna till dörrarna, över krukväxterna, över konserverna och över kläderna i byrålådan, tills vart enda objekt som omgav honom bar hans sorger och hans lycka, och berättade för honom om den förflutenhet han förlorat.
Jag mötte honom inte vid mer än ett tillfälle, på E's vernissage, och vi skakade hand som hastigast, vartefter han plockade upp en miniatyrisk anteckningsbok och mycket försiktigt med en stump blyerts skrev mitt namn i kapitäler över de snäva linjerna på pappret. Och jag log och grävde ögonen genom den tungt veckade huden in hans ansikte medan han skrev eftersom jag inte för ett ögonblick vågade se med hur många tingle's och cry's han mätte upp min person.