KÖTTÖGA

Hennes blick kan endast med rätta beskrivas som kannibalisk. Köttig eller kroppslig, men samtidigt blind, som vore hennes ögon små ofärdiga frukter, som växer under pannloben. Vi har inte setts på upp mot åtta år och hennes blick söker sig ohämmat ner över min bröstkorg och midja, med den typ av skräddarlika exakthet men ofta möter hos äldre kvinnor som önskar söka fröna till det snara åldrandet redan planterade i ungdomskroppen. Det är en blick som är omedelbart sexualiserad och samtidigt nästan pryd. Som på en gång önskar finna bröstvårtornas konturer under blustyget, om så enbart för att fördömma dem. I tystnad kan hon sedan viska, men vad är det flickan har på sig? Som vore det en allmän angelägenhet, och ett löfte om ett framtida förfall. Hennes ansikte arbetar med formationen av ett rudimentärt leende, och framkallar en lustlös grimasch. Det är som att slå upp en dörr på rostiga gångjärn, som om affektuttrycket skavde i hennes ansikte, som om rynkorna det skar upp över hennes kinder vore sår. Jag minns att hon på min trettonårsdag skickade ett vykort med en lila ros och i ansträngt hård blyerts förklarade menstruationens hemligheter för mig som om jag behövde invigas i mitt kön, men också som om fruktsamheten angick henne, eller hotade henne. Denna märkliga missunnsamhet närd ur den plötsliga insikten att hon numer står inför en annan kvinna, en rival. Att åldern för nya fäder sedan länge är förbi, att män numer inte är mer än andra män.