lördag 12 maj 2012

VÄRNPLIKT

Vuxenskapet är att axla en förlust. 
Ibland är den närvarande, som något ytligt borttappat, som ögonblicket när den rågade skeden slår över, och vikten för ett ögonblick hägrar i våra fingar, den förlorade tyngden. Eller den plötsliga skuggan över rummet när ljuset skiftar genom fönsterglaset och blicken justeras, pupillerna vidgas likt utslaget bläck över vita ark, och förlusten av dagen, eller för den delen natten, hänger kvar, nästan omärkbart i våra ögon, i vår kropps begränsningar. 
Ibland växer den, enorm och ogreppbar, den fruktansvärda förlusten av det egna jaget, och alla dess föregångare. Mina tankar, tecknade likt karbonkopior efter mina gamla drömmer, önskningar och begär och upprepade allt blekare med åren. Den mjuka minneslösheten, och allt mer skrämmande, den oroslösa acceptansen av densamma.

Jag måste vaka över mig själv. En så otacksam plikt: att ständigt vakta den här kroppen, som om den vore en bur vars innehåll vilket ögonblick som helst önskar rymma, önskar fly undan mig.

9 kommentarer:

emma sa...

det här vet jag. bra.

Anonym sa...

Och det vet jag också. Jag är människa. En dag förstår jag hur ensam man är - men också det är en slags frihet - man förstår att andra är det - och vi når varandra genom att vara ihop, snudda ibland, gripa tag ibland, prata, vara tysta, lyssna och finna att text ibland kan upplösa ensamheten med några ord. Jag läste så när jag läste här. A-M

Anonym sa...

Känner sådan ömhet - sådan ömhet J/Ma

calle sa...

Darwinansikten:
http://www.wired.com/wiredscience/2012/05/st_darwinfaces/?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+wiredscience+%28Blog+-+Wired+Science%29

Hypergraphia sa...

Åh Calle. Älskar din hjärna. Tack. Tror att begreppet "Duchenne smile" fortfarande fungerar som ett finare sätt att referera till ett falskt leende.

Hypergraphia sa...

Tack Emma.

Och tack för din analys AM. Det är inte ensamhet jag söker beskriva, snarare en känsla av upplösning, jag upplever oftare en oöverbygglig omänsklighet inom mig själv, och har fullkomligt accepterat den.

Anonym sa...

Jag vet att jag älskar dig.

Anonym sa...

Du är vacker.

calle sa...

Tack själv :)

Duchenne: Åhå? Är det så? Kände inte till det. Måste kolla upp bums!