Det tycks mig som om livet ständigt tar form i gränslandet mellan intention och handling. I kriminal psykologin utgör balansen mellan dessa två fundamentet för den kriminella handlingen. I privatlivet är gränsen finare. Jag har inhandlat Classic Crimes by Roughead idag enbart för att de öppnande raderna fascinerade mig:
"When douce Mr Thomas Ogilvy brought his young bride home to Glenisla his mother doubtlessly hailed the event as a happy augury for the house of Eastmiln. Hitherto fortune had frowned upon her family. Her eldest son grew delirious and hanged himself in 48 in a sheepcot. As the length of the drop was insufficient he came down and delved below him feet to make it proper for him which showed conciderable force of character."
Rummet ligger utspillt runt omkring. Det tycks vaxlikt, som vore hela rummet stöpt och målat, och nu smältande mot det trummande elementet mot vilket jag vilar ryggen. Tapeterna svettas.
Jag minns en historia från min barndom om en man som försökte ta sitt liv genom att hamra en spik in i hjärtat för att sedan fästa kablar till ett bilbatteri och således elektrokutionera sig själv. Min vän, D, förklarar skämtsamt att jag inte behöver oroa mig, eftersom hon erkänner att hon upplever att hon måste hålla en bättre diet innan hon dör, eftersom döden är ett så fint sällskap och det tycks henne groteskt att man skulle kunna föreslå att hon var ett fett kadaver.
"When douce Mr Thomas Ogilvy brought his young bride home to Glenisla his mother doubtlessly hailed the event as a happy augury for the house of Eastmiln. Hitherto fortune had frowned upon her family. Her eldest son grew delirious and hanged himself in 48 in a sheepcot. As the length of the drop was insufficient he came down and delved below him feet to make it proper for him which showed conciderable force of character."
Rummet ligger utspillt runt omkring. Det tycks vaxlikt, som vore hela rummet stöpt och målat, och nu smältande mot det trummande elementet mot vilket jag vilar ryggen. Tapeterna svettas.
Jag minns en historia från min barndom om en man som försökte ta sitt liv genom att hamra en spik in i hjärtat för att sedan fästa kablar till ett bilbatteri och således elektrokutionera sig själv. Min vän, D, förklarar skämtsamt att jag inte behöver oroa mig, eftersom hon erkänner att hon upplever att hon måste hålla en bättre diet innan hon dör, eftersom döden är ett så fint sällskap och det tycks henne groteskt att man skulle kunna föreslå att hon var ett fett kadaver.
2 kommentarer:
Åh... slickar i mig både texten och bilden... A-M
Begäret kan bara stillas genom en ny text... och kanske bara en bild. Hej därborta - skriv!
Skicka en kommentar