OPPORTUNIST

Mannen i den lilla matvarubutiken i the Grassmarket brukar när han lämnar över växeln till kvinnliga kunder släta ut handflatan över hennes utsträckta fingrar och lekfullt placera mynten i hennes kupade hand, den läderlika huden klättrande ner över hennes handled och upp över hennes fingertoppar, med en ogenerad lätthet. Medan hon tittar ned på denna osedligt opportunistiska smekning, stirrar han in i hennes ansikte, och väntar på att hennes ögon ska leta sig upp igen, med ett varmt leende utdraget över de tunga benlösa kinderna.
Var kvinna mottas med samma rituella chirofilism, och samma till synes gränslösa förhoppning om en form av förlösning varken givaren eller mottagaren kan definiera. Det är detta artiga och slumpmässiga övergrepps genialitet, denna så lätt översedda kontakt, som måste bottna i en så gränslös ensamhet och så uttryckslös längtan efter närhet, att hans ansikte, blekt och slappt, snarare än girighet uttrycker en sorts tacksamhet, när han trycker kopparmyntet mot min handflata och låter det enorma fingret, likt en stämpel pressa sig upp över min hands livslinje.