PÅ BUSSEN

På bussen: Hans käke tuggar långsamt upp och ner, förkrympt och påslik som endast en tandlös' mun. De tunga säckarna över de tomma käkbenen sugs in och ut genom hans våta goms vacuum, som om han långsamt förtärde sig själv, långsamt åt upp sig själv inifrån. Denna märkliga kannibalism förstärks av hans bruna oljiga högerhand i vilken han kramar en stekt och sedan länge stelnad frukost korv som är identisk hans grova fingertoppar. Han talar låg för sig själv medan han vevar köttprodukten över sätet. Det sega skinnet, med dess vita ådring av stelnat vaxlikt fett vaggar likt en amputerad stump mellan hans stocklika fingertoppar innan han i en till synes bestialisk akt av själv-stympning trunkerar den med de mjuka tandlösa käkbenen och mal köttet med tungan mot gommen.

à propos, une proposition

K bjuder med mig till en visning av den nyklippta versionen av Metropolis och efteråt går vi till the Blue Blazer för ett glas vin, som mycket snart blir tre glas vin och en avslutande whiskey. Hans ansikte är mjukt och köttigt, nästan klotrunt med en blank fuktighet, inte olik ett skalat ägg, ett uttryck förstärkt av hans klättrande hårlinje. Jag har sett honom förälskad otaliga gånger, med en sådan brist på diskrimination och urskiljning, att det förvånar mig ringa när han med en sorts byråkratisk direkthet harklade förklarar att han på intet sätt vill att jag ska känna mig obekväm med vår vänskap. Och sedan som om han lägger fram en affärspropsition förklarar han att han verkligen tycker mycket om mig, att han tycker att jag är mycket vacker, och att han uppskattar att han kan tala med mig om Flaubert och Zola. Hans sätt att uttrycka sig har drag av opportunistens tveksamma långsamhet, en planlös passion, stillsam och affärsmässig, som om vår framtida relation föll helt i hans händer och jag vore en vara eller en produkt att köpslå om. Och sedan tillägger han, kanske för att han anar resultatet av denna druckna confession, att han inte vill förstöra vår vänskap och att det faktum att han är både J's och min vän komplicerar våra möjligheter. Han frågar varken vad jag känner eller väntar in mitt svar.
En natt någon månad tillbaka försökte han kyssa mig på en fest hemma hos C. Hans två meter långa kropp, spindellik och komisk, fick hans ansikte att sänka sig över mig som från ovan och jag minns hans fuktiga beiga läppar, likt våta larvae, som han tryckte mot mina med samma ogiriga och lidelsefria, på gränsen till sakliga, maner. Hans tunga rörde sig mekaniskt mot min och jag upplevde det som om jag sög på en bit kött, en bizarr kroppslig revelation, som jag antar sprungen ur den likgiltighet jag föreställer mig att prostituerade känner, när kärleken reducerats till kroppslig mekanik snarare än libidinös eller transcendetal passion. Hans ansikte var fuktigt och blankt och hans skinnjacka gnisslade när jag sköt honom ifrån mig. Hans kyss var mjuk och kall, på gränsen till obefintlig.
Jag avslutar whiskey. Ljuset har slagits upp i baren. Bartenderna slår redan upp stolarna över de tomma sätena med en ljudlighet avsedd att avskräcka de sista kvarhängande gästerna. Jag låter honom tro på den Shakespeariska omöjligheten snarare än min egen avsaknad av känslor för honom. Avslaget tycks inte beröra honom.

PORNOGRAFISK MYKOLOGI

Vi besöker den botaniska trädgårdens fungi-utställning. Utöver min förtjusning för deras Leica mikroskop roade mig anekdoten om Darwin's dotter Etty's puritaniska kamp mot phalliska svampar, eller de så kallade Phallus Ravelenii. Oroad över hembiträdenas moral, brukade hon, inklädd jaktrock och handskar och utrustad med ett vapen, circulera ägorna och plocka samtliga av dessa förledande saprofyter, för att om nätterna inlåst i salongen, i hemlighet elda upp dem.
Dess vulviforma bas och mörka fuktiga hatt är onekligen smått obscen men lever knappast upp till sitt viktorianska rykte.

SNAPSHOT PORT OF LEITH 01.00 FRIDAY

Svetten dryper ned för väggarna. Luften vibrerar under våra gemensamma andetag. Den enorma kollektiva kropp av kött som pressar sig mot disken. I baren en ung pojken, halvnaken i en frottérock med sneda ögon som tycks långsamt rinna ned över kinderna, ett aplikt pannben och smala läppar, den typ av glaslika hy som nattarbetare ofta får. Intill honom den läderlika barägaren i en pastellblå spädbarnsoverall och en nattmössa knuten under hakan, uppspärrade ögon och midjan markerad med den fuktiga linje av alkohol och mixers som blött genom tyget när han lutat sig mot den våta baren. En flicka med torra lockar blandar conkers, amaretto, coca cola och öl, och det vita genomskinliga nattlinnet klänger likt ett yttre skinn över hennes svettiga bröst.
På bardisken, i dess bortre ände, står en trettioårig man i kängor och kalsonger och dansar på mahognyskivan Intill honom en solarie-röd medelålders man i en nattskjorta och en sextioårig man i jeans och bar överkropp, med den typ av tunga uppsvullna buk som påminner mer om graviditet än fetma. Hans bröstvårtor är försvinnande små, så också hans ögon. Klockan skallrar, last orders, likt en puls genom rummet, kropparna symbiotiska likt en törstande hydra, huvudena jagande mot baren.
Ute på gatan lyfter en kvinna ut sitt bröst ur tröjan för att visa sin aureola, 5 centimeters radie, bleklila.

PRINS HATT

Ibland om nätterna kan jag vakna av att han står i dörren. Var gång han kommer in i lägenheten kan jag höra hans steg genom hallen. Det frasande ljudet av otvättat tyg. Han stannar alltid vid min dörr, ljudlös och skugglös i mörkret, med händerna på sängkarmen. Han mörka rock likt glödande kol i ljuset från gatan. Vi delar detta nattliga kompanjonskap. Därför har jag tagit för vana att lämna dörren vidöppen när jag går till sängs.

PATRIOT

Kanske är det för att vi i själva verket inte alls passar in som känslan av samhörighet ibland är så överväldigande stark. För att umgängets väsenskildhet får var mellanmänsklig tangent att förefalla en framgång, en prestation. I taxin hem samtalar vi om spårvagnen och liksom alla goda edinburghare klagar vi byggets planering och de patetiskt ankrade vagnarna på Princess Street som stått orörliga likt en transportens antites sedan bygget påbörjades för allt för många år sedan. Och när han lutar sig mot rutan, och de tomma nattgatorna spiller ut mot de gula lyktorna, och frågar "do you think we'll ever see those trams, pal?" och jag skakar på huvudet och flinar "oh ay, I doubt it" så känner jag en plötslig fåfäng tillhörighet, en barnslig stolthet i mitt lokala kunnande och min sömlösa transformation. Han kan inte se mig. För ett ögonblick har han misstagit mig för någon annan. Innan han släpper av mig ger jag honom rikligt med dricks. Jag vill gärna betala min skuld.

A CONVENIENT DIAGNOSIS

Ibland undrar jag var det som engelsmännen refererar till som despair slutar och vansinnet tar vid. I min nyligen införskaffade Encyclopedia of Sex Practice, anno 1937, propagerar man fortfarande för sjukdomen Hysteria, exemplifierad i följande 6 fallstudier. Fallstudier som i all enkelhet snarare beskriver en mycket sund desperat olycka. Jag antar att jag inte har mycket att tillägga, annat än att det verkligen är synd om människorna.

Case 1: A girl of twenty-five had severe haemorrhages from time to time, introduced by violent coughing, without any tubercular affection being present in the lungs. Highly intelligent and an efficient private secretary, the girls thoughts, emotions and volition were intensely engaged in the sexual sphere. She preferred effeminate men. The haemorrhages sometimes resulted in the discharge of half a pint of blood, so that her condition frequently appeared to be desperate. But several examinations, checked by a number of doctors, failed to reveal any organic trouble. After about nine months the girl established intimate relations with an author who showed a tendency towards effeminacy, each being violently attracted to the other in the erotic sense. From then on the haemorrhages completely ceased and never recurred during the next seven months (...)

Case 2: Frau T went for a short holiday to a mountain village. At her hotel she made the acquaintance of a family. One night, at about ten o'clock, when her friends had gone to a musical performance, Frau T decided to go up to bed. In order to do so she had to pass through a corridor, along which the apartment of the family was situated. She suddenly thought of the clothes rack she had seen during a previous visit in one of their rooms, entered, and took from the rack a blue silk raincoat, a blouse belonging to a fifteen-year-old girl and a skirt that went with it. She took these garments to her room, and took a great delight in them, without however intending to make use of them. She laid the clothes aside and later, when a search was made for them she cut them up into small pieces, which she hid. However some buttons that were lying about betrayed her and she confessed everything to the policeman who was then called. Frau T says she took the clothes not because she needed them or because she had a mania for bedecking herself with fine things, but owing to an irresistable impulse which comes upon her particularly during her period. She did not intend to use the garments, and only took them because the process gave her sensual pleasure. The thought that the things would be missed excited her to the point of masturbation.
Case 3: In a small village the women, and particularly old maids, had for several years been annoyed by anonymous letters making the grossest reflections on them. The authorities had a strong suspicion, and intended to arrest the daughter of a local landowner. However they first consulted a detective in a nearby city. As the detective interrogated the woman who had made the complaint and who recieved most of the anonymous letters it occured to him that she herself might be the culprit. He followed his hunch and found his suspicion confirmed. The woman was a severe case of hysteria.

Case 4: A young couple had been married for two years without engaging in sexual intercourse. The wife, who had studied medecine for a few terms, had discovered that the husband had a strong homosexual componant, but at first she had hoped that the genuine camaraderie that linked them together was a sufficient basis for a permanent harmonious "married" life. After a few months, however, she began to cry day and night, lost a great deal of weight, her arms and legs trembled, and her whole body twitched. She stayed in bed and said she could not walk. Suggestion and medicine proved useless. The only thing that calmed her was when the husband she loved placed his hand on her forehead. But even this contact caused the man a feeling of discomfort. Later, the woman suffered from violent fear; she frequently screamed, and this afforded her a certain relief. She refused to eat and was badly constipated, so that she had to be fed and relieved artificially. After six months her condition became so bad that the worst was feared. Then she read in a medical journal that the sexual tendency of a homosexual man could be changed by the grafting of masculine gerrminal glands; there was immediate improvement in her condition. Thus even the thought that there was a possibility of conquering the man she loved gave her relief.
Case 6: A bachelor of about fiftyfive was frequently visited by the daughter of a friend from the country, a woman of about thirty. One sunday, when the girl came to his flat, the man opened the door himself and suddenly kissed her on the lips. As she did not resist he laid her on the bed and indulged in all sorts of manipulations, which she permitted. After this the girl declared that the man must marry her, as he had robbed her of her innocence. The man tried to calm her, and explaining that she had not lost her innocence at all, he refused to marry her. The girl then had a severe attack of hysteria. She ran to her own and the man's relations, described everywhere in vehement language what had happened, wrote the man alternately ardent love letters and letters of abuse, and finally became so excitable that she had to be sent to an institution.

Case 7: A woman of thirty-six, who had been a widow for eight years, and was highly respected in the small town where she lived married a non-commissioned officer upon his return from captivity. The day after the wedding-night she showed symptoms of acute derangement. She declaimed aloud, addressed her second husband by the name of the first, and asked him, in the presence of others, to perform the sexual act with her again. She caressed his genitals in the sight of others, and was generally so excited that she had to be sent to an asylum. The man petitioned for divorce. But as soon as she learnt about this, the woman suddenly became sane and was released from the asylum. The hysterical attacks never recurred and the marriage was quite happy.

Ur The Encyclopedia of Sex Practice, ca 1937, Torch publishing co, p462-466, kapitel XI: Hysteria. Bilderna hämtade ur samma titel.

BESTIARIUM

Det här är en av mina mest återkommande drömmar. Som barn vaknade jag en natt av att den mjuka kroppen av en enorm katt välvde sig över mig, så verklig att jag nästan kunde känna värmen från den heta svarta bröstet genom mörkret. Natten tyckte andas över mig, den sträva raggen rest över lakanen. Som vuxen tycks bestarna allt oftare röra sig genom Leith's kvarter med en sorts nyckfull rastlöshet, likt loja djurparksväsen, som snarare än att agera rovdjur har anammat en sorts vardaglig vildhet, en sorts varm och självklar dödsinstinkt. Snarare än att integrerera med mitt drömpersona, rör de sig i periferin, och jag betraktar dem med lika delar förväntan och resignation, inte olikt Cortazars novell Bestiario.
När jag slår upp tidningen på bussen på morgonen är det som om drömlandskapet och verkligheten sömlöst flyter samman. Min svarta katt rör sig genom höglandet.