Igår natt slängde någon en tegelsten genom grannarnas fönster. Det dova ljudet av bränt gummi och rasslandet av den accelererande motorn skar genom mörkret. Om morgonen spikar polisen igen fönstret med en masonitskiva. I natt är det istället tre pojkar som anländer. Den yngste i tioårsåldern bär en yxa med vilken han spränger upp trät i ytterdörren. De slår in samtliga tre fönster på ett par sekunder. Ljudet av krossat glas väcker oss. En kvinna springer ut genom ytterdörren och skriker kill them med en guttural, förställd röst. Aktiviteten ramas in av de glaslösa karmarna.
I bostadhuset hänger skuggorna av åskådare mot de gula lägenhetslamporna, likt kroppsliga draperier fladdrande i natten. Oändliga siluetter av demiurger som i anonym gemenskap åser tragedin, vanskapta i den ultramarina claire obscuren från de analkande polisbilarna.
I bostadhuset hänger skuggorna av åskådare mot de gula lägenhetslamporna, likt kroppsliga draperier fladdrande i natten. Oändliga siluetter av demiurger som i anonym gemenskap åser tragedin, vanskapta i den ultramarina claire obscuren från de analkande polisbilarna.
6 kommentarer:
Skriv en lång roman.
Skicka den till mig.
/Anders
Till mig med kära.
Jag lovar, den dag jag blir klar, så ska ni båda få ett paket på posten.
Härligt.
Ska hit (www.bmm.charite.de) i helgen.
Det verkar vara i din smak, har du varit där?
/Anders
Jag vill också. A-M
Nej, har varit i Berlin alldeles för lite.
Medecinska museum gör mig över lag så exalterad att jag blir svagbent. Jag går ofta på det mycket lilla surgeon's hall här i stan och är ofta så upptagen i mina studier att jag upprepade gånger slår huvudet i glasskåpen, i ett försök att närmare uppfatta de små detaljerna. Jag tycker särskilt om den fina linjen mellan konst och vetenskap (och medecinsk exakthet och en form av voyeurism) i exempelvis tidiga anatomiska modeller och målningar som d'Argoty's.
Skicka en kommentar