The Barony, tvärs över gatan från no 22, där jag bor, är ett tillhåll för A och S.
A är grovhuggen, strax över de fyrtio, med en enorm kroppshydda och ett hårt skulpterat ansikte som vilar över en käke som påminner om två hopfogade yxblad. Hans tunga man reser sig in en vigorös våg över pannan, full av tagellika strån i silver. Han bär en guldkedja med en oval amulett runt halsen, och hans högra lår gungar rastlöst upp och ned medan hans små ögon naglar fast det temporära objektet för hans intresse. Hans skakande fötter sitter inkilade i ett par nötta gymnastik skor, storlek 14, enorma som båtar, tillräckligt stora för att flickan i baren kunnat stoppa i såväl sina fötter som de sandaler i guld hon burit när han erbjudit henne dem då hon frusit under sin cigarettrast runt tolvslaget. Den nätta blonda kvinnan sopar golvet i det halvöppna köket. "I took care of her" säger han.
Intill A sitter S, böjd med sin begynnande puckelrygg över ett glas orange läsk, och senare en pink panther, en illrosa bryggd på cider och svartvinbärs cordial. De tuftiga håret tvinnat i toviga svansar och ögonen små och stirriga, gadden krönt med två guldtänder i varsin ände av den främre raden, ett okynnigt leende ständigt spelande över hans tunna läppar. Han bär två band t-shirts ovanpå varandra och böjer sin korta kropp över bordet när A irriterat försöker avbryta en av hans allt mer vindlande mytomaniska anekdoter. "You're lucky she didn't take your feet, man, you hear me, you know what, I once met the princess of Portugal, man. Eva. Eva, that was her name. She asked me if I wanted to swap shoes with her. So I asked her what size she was. She said she was 6. I'm an 8, man. I'm an 8. So we swapped shoes and you know what, we swapped sizes too. For 24 hours I was a size 6 man, I was a size 6."
Han talar oavbrutet. om hans relation med Eva Braun eller hur han träffat Evita i Liverpool. Hur Elvis lever och bor i hans lägenhet och hur Priscilla varje jul skickar honom vouchers till HMV, skivbutiken på Princess Street. Eller hur Kennedy sjöng karaoke på lördagkvällen i The Elm Bar, det snuskigaste sunkhaket i övre Leith. Och historien om hur han och Ziggy Stardust ätit grillad kyckling i en bur i the Cowgate. S hjärna är som en popkulturell ruin, en värld av historier och referenser som fallit samman, som imploderat och omdistribuerats, där William Burrough's citat delar rum med datorspelsfigurer från 80-talet, där ett klipp med Sex Pistols och Siouxie Sioux från ett teve-program på åttiotalet med Bill Grundy, you dirty fucker, smälter ihop med bilden av en gammal flickvän, med en artikel ur gårdagens nyhetsblaska, och rocklåtar från 70-talet, en värld han rör sig genom med den sorts nostalgisk vana och komisk självklarhet. "Do you time travel, man?" säger han utan att blinka till A och när A irriterat tömmer ölen och slår handen i bordet och svarar Oh it's a shame, S, you know what, I do not timetravel, så fnittrar han likt en liten flicka. "Well man, there is this show I want you to see back in 1999." Den tunga guldpoletten hamrar mot A's enorma bröstkorg och benet arbetar agiterat upp och ned under bordskivan, medan gymnastiskskon rasslar mot golvbrädorna.
"How did you two meet?" frågar jag och han rycker på axlarna: "In the hospital."
A är grovhuggen, strax över de fyrtio, med en enorm kroppshydda och ett hårt skulpterat ansikte som vilar över en käke som påminner om två hopfogade yxblad. Hans tunga man reser sig in en vigorös våg över pannan, full av tagellika strån i silver. Han bär en guldkedja med en oval amulett runt halsen, och hans högra lår gungar rastlöst upp och ned medan hans små ögon naglar fast det temporära objektet för hans intresse. Hans skakande fötter sitter inkilade i ett par nötta gymnastik skor, storlek 14, enorma som båtar, tillräckligt stora för att flickan i baren kunnat stoppa i såväl sina fötter som de sandaler i guld hon burit när han erbjudit henne dem då hon frusit under sin cigarettrast runt tolvslaget. Den nätta blonda kvinnan sopar golvet i det halvöppna köket. "I took care of her" säger han.
Intill A sitter S, böjd med sin begynnande puckelrygg över ett glas orange läsk, och senare en pink panther, en illrosa bryggd på cider och svartvinbärs cordial. De tuftiga håret tvinnat i toviga svansar och ögonen små och stirriga, gadden krönt med två guldtänder i varsin ände av den främre raden, ett okynnigt leende ständigt spelande över hans tunna läppar. Han bär två band t-shirts ovanpå varandra och böjer sin korta kropp över bordet när A irriterat försöker avbryta en av hans allt mer vindlande mytomaniska anekdoter. "You're lucky she didn't take your feet, man, you hear me, you know what, I once met the princess of Portugal, man. Eva. Eva, that was her name. She asked me if I wanted to swap shoes with her. So I asked her what size she was. She said she was 6. I'm an 8, man. I'm an 8. So we swapped shoes and you know what, we swapped sizes too. For 24 hours I was a size 6 man, I was a size 6."
Han talar oavbrutet. om hans relation med Eva Braun eller hur han träffat Evita i Liverpool. Hur Elvis lever och bor i hans lägenhet och hur Priscilla varje jul skickar honom vouchers till HMV, skivbutiken på Princess Street. Eller hur Kennedy sjöng karaoke på lördagkvällen i The Elm Bar, det snuskigaste sunkhaket i övre Leith. Och historien om hur han och Ziggy Stardust ätit grillad kyckling i en bur i the Cowgate. S hjärna är som en popkulturell ruin, en värld av historier och referenser som fallit samman, som imploderat och omdistribuerats, där William Burrough's citat delar rum med datorspelsfigurer från 80-talet, där ett klipp med Sex Pistols och Siouxie Sioux från ett teve-program på åttiotalet med Bill Grundy, you dirty fucker, smälter ihop med bilden av en gammal flickvän, med en artikel ur gårdagens nyhetsblaska, och rocklåtar från 70-talet, en värld han rör sig genom med den sorts nostalgisk vana och komisk självklarhet. "Do you time travel, man?" säger han utan att blinka till A och när A irriterat tömmer ölen och slår handen i bordet och svarar Oh it's a shame, S, you know what, I do not timetravel, så fnittrar han likt en liten flicka. "Well man, there is this show I want you to see back in 1999." Den tunga guldpoletten hamrar mot A's enorma bröstkorg och benet arbetar agiterat upp och ned under bordskivan, medan gymnastiskskon rasslar mot golvbrädorna.
"How did you two meet?" frågar jag och han rycker på axlarna: "In the hospital."
6 kommentarer:
En formidabel liten historia. Bilden är lysande till.
du sammanfattade det på ett bra.
jinkonimas
Läst och läst/A-M
Tack Niklas.
Cheers for the translation pet! Though Archie and Stevie deserved to be captured for the future.
AM - tack. Kämpar på.
Skicka en kommentar