Jag hade lärt mig hata honom en lång tid tillbaka. Han brukade klä av mig likt en gammal man klär av ett barn. Eller en man av kyrkan klär av en oskuld. Kanske föddes det senare intrycket ur att jag var längre än honom och att hans hår kalnande, och jag brukade stirra ned på hans kloster-ring av spänd vit hud med en övervälmigande äckelkänsla när han knäböjde vid min sida.
Han brukade stjäla plagg efter plagg och omsorgsfullt gömma dem i byrålådor och skåp som om han usurperade den stundande förlusten och sedan brukade han tvätta mitt ansikte med en våt handduk, tills han fullkomligt torkat av mina påmålade ansiktsdrag. Doften av hans dyra nattkräm, fläckad med guld damm och hans tunga faux-victorianska kranar. Efteråt brukande han ta min hand och leda mig in i det orangea sovrummet, väggarna klädda i torkade rosor (rosa centifolia, från hans föräldrars hus i Italien). Och jag brukade ligga likt en sten, sjunkande genom hans madrass mjuka nytvättade lakan och vänta på honom, stirrande genom den tunna öppningen i hans gardin, byggnadens släta grå cement mot den svarta himlen, likt ett kubistiskt mästerverk. Sådan var vår affär.
Han brukade stjäla plagg efter plagg och omsorgsfullt gömma dem i byrålådor och skåp som om han usurperade den stundande förlusten och sedan brukade han tvätta mitt ansikte med en våt handduk, tills han fullkomligt torkat av mina påmålade ansiktsdrag. Doften av hans dyra nattkräm, fläckad med guld damm och hans tunga faux-victorianska kranar. Efteråt brukande han ta min hand och leda mig in i det orangea sovrummet, väggarna klädda i torkade rosor (rosa centifolia, från hans föräldrars hus i Italien). Och jag brukade ligga likt en sten, sjunkande genom hans madrass mjuka nytvättade lakan och vänta på honom, stirrande genom den tunna öppningen i hans gardin, byggnadens släta grå cement mot den svarta himlen, likt ett kubistiskt mästerverk. Sådan var vår affär.
1 kommentar:
Så klär vi av dem plagg för plagg och ser i deras nakna kroppar in i vårt eget mörker där vår styrka och svaghet tampas och i skiljelinjen mellan dem båda uppstår små djävlar som vill slita den naken i bitar men sliter även oss själva i bitar. Det gör så ont ibland när man hatar, men ibland är det oerhört skönt.
Skicka en kommentar