På natten drömmer jag att J, under ett reparationsarbete, slinter med handen och slår löst en liten bit metall som flyger upp och kilar fast sig i hans öga. I drömmen vänder han sig till mig och jag kan se de tunna ärren över hans glaslika ögonhinnor. Han drar ut den bladtunna skärvan och blinkar. "Ser du något" säger jag. Han skakar på huvudet. Drömmen är på en gång obehagligt våldsam och skrämmande hoppfull. Jag torkar hans ögon och uppfylls av lugnet som infinner sig med känslan av att han aldrig kommer att lämna mig.
1 kommentar:
Jag har läst. A-M
Skicka en kommentar