Ett av de mer obskyra fynden i min bokhandel är en mycket oansenlig hårdpärm i fickformat med titlen "Ranger's Impartial List of the Ladies of Pleasure in Edinburgh". Denna lilla ödmjuka hyllning till Venus publicerades ursprungligen privat av den okände författaren, så tidigt som 1775, och såldes till priset av en shilling. Denne hemlige och så aktive "torsk's" identitet har historien för länge sedan lagt ett glömskans täcke över. Rykten pekar mot en viss James Tytler, poet och mångsysslare, vars biografist, med samma patos som vore det hans eget skamliga alster, avfärdar titeln med orden "it's a nasty little book."
Och aldrig har prostitution framställt som mer nobel än i denne anonyme livsnjutare's förord.
"What villanies do they not prevent? Clasped in the delicious arms of beauty, the facticious malcontent forgets the black workings of his soul."
"Here the drunkard drops a while his apetite, and gazes like a man upon beauty. The lawyer in the case of love forgets his quirks and equivocations and is for that short space honest and upright. Behold the merchant also stealing from businesses under the mask of night to the apartments of his Thais, where forgetful of carking care, no more remembering to rough sea, the bold wind, nor the dangers of the long expected ship, his heart expands with transports, the list of bankrupts remain unread, and her lovely busom yields him the highest of bliss. Nor does the minister forget those delightful walks, here he vouchsafes to call prompted to be sure by a righteous spirit, to exhort the sisterhood to social duties, and sometimes interlines a psalm with a visit."
Hur märkligt är det inte att dessa så motsatta ideologier tycks stärka sina röster ur samma argument, puritaner och libertiner, båda ser de till samhällets bästa. Båda kämpar de förfall, korruption och moralisk dekadens men vad den ena ser som roten till ondskan är den andres lösning. Och plötsligt upphöjs detta hemliga systerskap till en samhällets tröst. I bordellens dunkla korridorer är alla män klasslösa och identitetslösa, och kan andas ut, kan vila ögat på det sköna, och avhämta sin egen skärva av himmelriket.
Listan som följer presenterar ett femtiotal kvinnor, deras ålder, utseende, tandhygien (en väldigt tidstypisk observation), adresser och givetvis en, höljd i eufemismer och citat från klassisk poesi, kort beskrivning av deras kunskaper i kärlekens sport.
Det är en förvånansvärt enformig och högst chockerande guide som drar Venus namn genom rännstenen och maler ned uttrycket "kärlekens altare" med så energi att det tycks lyfta ur sin egen mening.
Ändlösa kvinnor paraderar förbi. Miss Inglis, hos Walkers, en svarthårig 24-åring briljerar i att spela "the silent flute". Miss Stephenson, 23, lång och small, bra tänder, dålig syn är mycket villig när hon når extas. Miss Kilpatrick hos fru Adams, 26, med en aquilin näsa var tidigt instruerad av Cupid och i början av sin karriär mycket rädd för "the dart". Miss Murray, 19, utnämd till den främsta på listan närmar sig kärlekens altare med "the modesty and sanctity of a vestal virgin." Och Miss Alexander, 20, a smart gentil lass "heaves her little Cupid's kettledrums with great agility when excited."
Endast mellan raderna skymtar ibland de mycket djupare ödena dessa kvinnor gått igenom. Den mycket vackra miss Anderson, 20, ska tillslut ge upp yrket för att gifta sig. Miss Sutherland har en gång för mycket spätt ut sin lön ur en drucken kunds ficka och tillslut sparkats ut ur Miss Forsyth's bordell. Och 16-åriga lilla Miss Hepburn, förskräcktes över yrket och stirrade livrädd på sina första kunder medan de klädde av sig. Och sist men inte minst den 50-åriga Lady Agnew, "a drunken bundle of iniquity", i branchen sedans hon var 13 och ursprungligen dotter till en baron men förskjuten på grund av sitt skamlösa beteende och numer inte annat än en "abandoned piece." Se där. Så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar