Läppstiftsmärket över kanten på min kopp får porslinet att likna kött, som om livet stal sig ur mig och blödde in i alla dessa livlösa objekt runt omkring mig. Jag svär att den andas, koppfan, att min egen tunga puls bultar genom det trista eftermiddagteet. Givetvis är det en lämplig metamorfos, ett passande utbyte, för sedan jag tömt min blaskiga brew, och väger min kalla keramiska käke i handflatan och inser jag att jag har blivit hjärtlös.
Porslin: Justin Novak.
Porslin: Justin Novak.
3 kommentarer:
Jag kan sätta tillbaka det. A-M
Jag har läst utan att kommentera - från min iphone. Ma
"Oh help me, please doctor, I'm damaged
There's a pain where there once was a heart
It's sleepin, it's a beatin'
Can't ya please tear it out, and preserve it
Right there in that jar?"
Skicka en kommentar