torsdag 27 maj 2010

élan morbide


Victor, i natt påminner stukaturen om hundratals vita fåglar som bevakar sängen, likt gamar över ett kadaver. Den tunga doften av deras toviga fjädrar, likt våt halm och spillning. När skymningen faller kan jag höra deras pennor skrapa mot gipsbruket och det rappande ljudet av luft under deras vingar när de otåligt rör sig av och åter.
Om jag sluter ögonen kommer de att oroligt lägra sig över sängen, flyga ner och placera sig över sängkarmarna och det dova kurrande ljudet från deras uppsvällda bukar kommer att jaga mig in i sömnen.

2 kommentarer:

Plipp sa...

Tack käraste.

J sa...

de rien V.