Det askgrå täcket ligger utspänt över Skottland likt pälsen på en best med rest ragg. Det toviga håret ruggat likt eggen på en kniv. Och när vi sjunker ned genom detta vita kött, tycks hela odjuret vrida sig och spänna ut sin rygg mot maskinen, likt en nyvaknad byracka som otåligt slår bort en insekt med svansen. Och för ett ögonblick önskar jag att vi ska stanna i denna absoluta vithet. Jag önskar vila huvudet mot min varma otämjda valp och känna de tunga musklerna långsamt sluta rycka under mig, de tunga andetagen stillna. Istället skingras dimman och vi störtar mot the Firth of Forths svarta käft.
2 kommentarer:
Härligt unga kvinna, att du skriver! A-M
Din varma valp? Som i...hundvalp?
Skicka en kommentar