Blåmärket på min underarm skiftar färg var morgon. Idag är det gult som dött skinn eller billigt wax med konturer i grönt och lila, den koagulerade lila färgen av ett övermoget plommon. Hårsäckarna likt askgrå nålmärken genom det porösa köttet. Den möra kroppsdelen påminner om en exotisk frukt, nästan vulgär i sitt ogenerat nostalgiska upprätthållande av den nu veckogamla brännmärkningen. Ändå uppskattar jag att beröringen har lämnat detta fysiska märke. Själva blodkärlen har rest sig och spänt de heta röda sömmarna mot insidan av skinnet ögonblicket innan mötet, likt reflektionen i en spegel, och sedan brustit orgiastiskt mot den varma handen sedan den omslutit armleden, kättjat den i sitt grepp.
2 kommentarer:
Så väldigt vackert du kan beskriva vad som annars brukar gå oss osynligt förbi i den allmänna världen, dolt i det uppenbara.
Säg, har du skrivit något som blivit publicerat? Jag vill läsa mer.
Att ett blåmärke... kan vara så ... erotiskt? A-M
Skicka en kommentar