Morgonljuset rasar in likt sand genom fönstret. Dräper sitt tunga damm över lakanen. Jag har legat och väntat på att natten ska slå över idag och finner en krypande lättnad i att se det obarmhärtiga ljuset konservera scenen. Men ännu kan jag inte gå upp. Kroppen smälter mot den våta huden likt en övermogen frukt i hettan. Och när han biter min skuldra känner jag det slappa klämda skinnet spricka och sötman drypa ut ur mig som om allt jag lämnat kvar var en ruttnande delikatess att konsumera.
2 kommentarer:
Läst/A-M
Både kladdigt och blött, min omedelbara reflektion. Och så en doft av mogen persika eller kanske nektarin.
Skicka en kommentar