Mycket små sociala komplikationer skapar ofta oproportionerad ångest hos mig. Efter vernissagen på tisdagskvällen kommer jag i samspråk med biografens curator, en liten hårig man med en svaghet för all things fortean. Vi delar ett intresse för fiktiv vetenskap och arkiv och samtalar således fram till småtimmarna över de blommiga kaffekopparna med vodka (eller någon form av grotesk avavart av den alkoholhaltiga drycken betitlad, Vodkat) i ryskans kök. Klockan är runt fyra på morgonen när han plötsligt tycks besvärad, rent av upprörd, och reser sig halvvägs genom samtalet och går.
Följande dag, när den druckna euforin lagt sig och såväl fruktan som delirium tremensen satt in, och jag försöker analysera det abrupta avbrottet är följande två orsaker till hans tillstånd de enda jag kan minnas:
A. Han har upprepade gånger flyttat sin stol närmare mig vid bordet eftersom han på cockney rhyming slang förklarar att han är mutt and jeff (deaf). Jag tror att jag kort innan hans avtåg ställer honom frågan med vilket öra han hör bäst. Det är möjligt att detta kan förefalla impertinent.
B. Någon lägger en tidig Gary Glitter skiva på skivspelaren i köket och curatorn inte utan visst obehag säger plötsligt att han av principiella skäl inte kan dansa till Glitter eftersom hans ex-partner blivit ofredad av sin pappa som barn.
Addendum: Två dagar senare är förhållandena ännu oklara och min oro ännu ostillad.
Följande dag, när den druckna euforin lagt sig och såväl fruktan som delirium tremensen satt in, och jag försöker analysera det abrupta avbrottet är följande två orsaker till hans tillstånd de enda jag kan minnas:
A. Han har upprepade gånger flyttat sin stol närmare mig vid bordet eftersom han på cockney rhyming slang förklarar att han är mutt and jeff (deaf). Jag tror att jag kort innan hans avtåg ställer honom frågan med vilket öra han hör bäst. Det är möjligt att detta kan förefalla impertinent.
B. Någon lägger en tidig Gary Glitter skiva på skivspelaren i köket och curatorn inte utan visst obehag säger plötsligt att han av principiella skäl inte kan dansa till Glitter eftersom hans ex-partner blivit ofredad av sin pappa som barn.
Addendum: Två dagar senare är förhållandena ännu oklara och min oro ännu ostillad.
11 kommentarer:
Mitt första intryck är att du lever ett intressantare liv än vad jag gör. Men, jo, kanske en klen tröst.
Hehe. Jag tror jag är bättre på att beskriva ett intressant liv, än att leva ett, och det är möjligtvis också en klen tröst.
Du lever och beskriver ett intressant liv//A-M
Funderar över vad som hände sedan/P.
Goddag.
Det snöar i Stockholm när jag av en ren slump ramlar in i din blog. Jag läser sällan eller aldrig bloggar men detta verkar intressant. Jag var ofrivillgt i Edinburgh en vecka i våras. Det var visst någon vulkan som satte stopp för alla flyg. Fan trot, jag såg ingen aska. Sämre ställen kan man dock askas in på. Men hur kommer det sig att där finns oräkneligt många Pizza Hut?
/Anders
P, historien har ingen uppföljning. Jag har inte träffat honom igen.
Anders, godkväll, vårt skottska cuisine är väl kanske inte det mest raffinerade. Däremot tror jag inte jag sett mer än ett mcdonalds i statskärnan, vilket väger upp. Jag hoppas du kommer tillbaka. ödmjukast,
J
Det gör jag garanterat.
Turen till Islay var fantastisk. Tack vare askan lyckades jag även pricka in både Stirling och Roslin.
Det blir nog Skye nästa gång. Och mer Edinburgh.
/Anders
Jag har alltid drömt om att ta mig till Islay, mest för att min favorit whiskey produceras där. Skye är mycket vackert. Och höglandet ligger mig mycket varmt om hjärtat trots att jag rest runt mindre än jag skulle önska.
Vilken whisky är favoriten?
Jag dricker ju allt med välbehag men ska jag ta hand om mig ordentligt blir det Lagavulin Double Matured.
/A
Alltid Laphroaig. Och om jag har råd eller inte längre orkar bry mig om notan gärna Quarter Cask.
Därefter förmodligen Bruichladdich.
Jag gillar killarna på Bruichladdich. Det är väldigt mycket punk där. Men jag är ju lite till åren så det blir mest Bowmore och Talisker på vardagarna.
A
Skicka en kommentar