Likt i alla goda romaner kulminerar min feber med de senaste tre dagarnas stormar. Och för att verkligen understryka mitt symbiotiska förhållande med den här stan, tycks själva fredagsnatten kulminera i arkitektonisk pyrexia. Likt i alla småstäder sprids dåliga nyheter hastigt och med en märklig kaosets eufori. Vid ett på natten kommer den första rapporten: Victoria street brinner. Det är aska överallt. Jag vaknar av att J irriterat sätter sängen i gungning. Den sjuka fan, skämtar han? Och sedan han bekräftat julnattens blazes, märkligt nog inte mindre än tre enorma eldsvådor inom knappa 75 minuter runtom stan, ligger vi båda och lyssnar till sirenerna som rullar upp genom Leith och gnisslet från de bilar som rasande gasar runt hörnet på vår byggnad.
När vi vaknar om morgonen visar det sig att någon har satt eld på de svarta sopsäckarna i vårt kvarter. Soporna har spruckit upp i lågorna och smält ut över trottoaren. I feberyran jagas någon sorts poetisk symmetri utan framgång.
När vi vaknar om morgonen visar det sig att någon har satt eld på de svarta sopsäckarna i vårt kvarter. Soporna har spruckit upp i lågorna och smält ut över trottoaren. I feberyran jagas någon sorts poetisk symmetri utan framgång.
8 kommentarer:
Jag är nästan där - jag vill rädda er... A-M
Hej - jag är här igen - vill rädda er flera gånger. Mamma
Nyheten spred sig och jag undrar så. Försöker avkoda det dolda och funderar. Hur går det i romanen, efter det att kulmen var nådd förväntar jag mig en fortsättning inte hemsk och fasansfull utan mer i stil med tomtebobarnen eller Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. De måste finnas även i Skottland, det gäller möjligen att leta sig fram till planket som döljer deras hus.. jag tror att hjälp är på väg den är troligtvis redan där, jag andas ut och smyger in för att skaka din kudde. Det är så man gör med sjuka barn. Bara så du vet.
Du är världens bästa muminmamma Kersti... man gör så med barn... kyler ned rum... bäddar om... även om det inte lyckas så bra så gör man det alltid med hjärtat. I ömma omtänkande tankar ... det dunkar ett muminmammahjärta här ...A-M
Kersti - tack! Jag vaknade så mjukt. Nog tyckte jag att någon varit där och vakat över mig.
Och Anne-Marie, ditt gamla Tove Jansson troll. Jag älskar dig.
Dotter! Mamma!
Å du är här, eller där rättare sagt, så glad jag blir. Det var nog därför som solen lyst extra mycket idag, nästan så det värmde och samma sol är det som lyser hos dig visst är det fantastiskt.
Skicka en kommentar