C's lägenhet är full av monster. Över den öppna spisen hänger en enorm serrasalmus med kalla silver ögon och gråröda gaddar. Och över skrivbordet en abstrakt kub av tänder och ögon som pressar sig ut ur ramen. Längre in en form av cryptozoologisk best vars buk sprättats upp, och vars mjuka inners hänger ut över de korta stumplika grå benen. När jag sträcker in handen och pressar fingrarna mot levern ger den efter likt en pump. Hans inälvstrakt kan animeras. De gummilika organen kan fyllas upp och pumpas ut genom den plastiska kroppen. Över mina skuldror reser sig dess groteska gap. Och dess translucenta lim rinner likt saliv ned över de tentakliska armarna. Motvilligt, eftersom det kan förefalla opassande, visar C mig sovrummet. På byrån den tunga gipsmodellen av någon form av ptrodaktyl med kammen ruggad med en serie fasanfjädrar. Och över garderoben gäckar skelettet av en t-rex.
Hans passion för det vidunderliga speglas i hans självbild. Hans idé om hans egna groteska framträdande får honom att behandla sin kvinnliga gäst med ett odjurs oroliga artighet. Han påminner om ett tamt lejon som leker med en katt och oroligt jagar efter den späda kamraten, för stark för sitt eget bästa. Han bjuder mig på apelsinsaft, en barnsligt oskuldsfull vänlighet som roar mig. I soffan överräcker han en kudde, så att jag ska kunna sitta bekvämt, som om själva hans möbler vore för hårda för min lilla kropp, som om vi rör oss över terra pericolosa, och själva rummet ska sluka oss.
Han visar mig sitt album av pseudo-historiska gravyrer och vi pratar om medicin och encyklopedior över fiktiva världar. Och när jag uttrycker mitt gillande för en trägravyr av en serie osedliga medeltida leksaker gräver han fram en låda ur garderoben och packar upp originalet och överräcker det som en gåva.
Hans ansikte påminner om en trött bests, en uppgiven kerberos, som vakar i ensamhet över en våning av monster.
Bild: Ulisse Aldrovandi's Monstrorum Historia (1642)
En bok jag skulle offra ett finger för att få äga, men dessvärre kostar till och med folio upplagan på amazon över £120, så om någon rik välgörare vill förbarma sig över mig, så säljer jag gärna min själ i utbyte.
Hans passion för det vidunderliga speglas i hans självbild. Hans idé om hans egna groteska framträdande får honom att behandla sin kvinnliga gäst med ett odjurs oroliga artighet. Han påminner om ett tamt lejon som leker med en katt och oroligt jagar efter den späda kamraten, för stark för sitt eget bästa. Han bjuder mig på apelsinsaft, en barnsligt oskuldsfull vänlighet som roar mig. I soffan överräcker han en kudde, så att jag ska kunna sitta bekvämt, som om själva hans möbler vore för hårda för min lilla kropp, som om vi rör oss över terra pericolosa, och själva rummet ska sluka oss.
Han visar mig sitt album av pseudo-historiska gravyrer och vi pratar om medicin och encyklopedior över fiktiva världar. Och när jag uttrycker mitt gillande för en trägravyr av en serie osedliga medeltida leksaker gräver han fram en låda ur garderoben och packar upp originalet och överräcker det som en gåva.
Hans ansikte påminner om en trött bests, en uppgiven kerberos, som vakar i ensamhet över en våning av monster.
Bild: Ulisse Aldrovandi's Monstrorum Historia (1642)
En bok jag skulle offra ett finger för att få äga, men dessvärre kostar till och med folio upplagan på amazon över £120, så om någon rik välgörare vill förbarma sig över mig, så säljer jag gärna min själ i utbyte.
3 kommentarer:
Vilken makalös bok! Jag hade faktiskt kunnat tänka mig att köpa den dock för att girigt förlora mig i den själv.
I ett alternativt universum, Victor, kan vi lägga £60 var och läsa den tillsammans över en kopp te med honung eller lite citron.
Läst//A-M
Skicka en kommentar