No 3 (cerise, cerulean, amber)

Tvärs över gatan stiger han in i duschen. Det fasetterade glaset i hans badrumsfönster får hans rosa kropp att likna en rothko målning, hans nakenhets beiga mjuka palett flyter samman med det blå plastdraperiet, hans gula kakelplattor. Jag undrar hur skarp tavlan måste bli för att jag ska uppleva den typ av påträngande intimitet som en naken människas närvaro förmedlar. Jag kan se hans utspända vita buk genom glaset, de gelatinösa vågor som rör sig upp genom köttet när han löddrar tvålen och den könlösa svarta penumbran mellan hans lår. Men jag kan inte se hans ansikte, endast den mjuka cerisa skugga som rullar av och an över den oxlika halsen, likt en blind fläck på hornhinnan. Det är således knappast vår semi-offentliga nakenhet i sig själv som är obscen, istället kombinationen av våra kroppar och våra ansikten. Det obscena måste också vara privat. Och där en naken kropp är allmän och knappast anstötlig är en naken kropp med ett ansikte plötsligt intim och genant.