STIMULUS

Vid tre drar jag upp gardinen. Över gatan har de underpriviligerade slagit upp ytterdörren och dragit ut sina vardagsrumsmöbler på gatan. De är Storbritanniens klass av klasslösa, de non-working workingclasses. Deras kadaverösa kroppar sitter likt fågelskrämmor över möblerna, de seniga underfödda lemmarna, med deras rankor av blå ådror, rudimentärt fästade vid deras slappa vita överkroppar och deras klotlika bukar. Deras vita ansikten påminner om danska bakelser, av billiga flagnande smördegskonfektioner. Solen får deras rakade skalp att rodna. Två staffies jagar runt deras ben, de kompakta musklerna likt pistonger. En av pojkarna vaggar ett spädbarn mot det ribbade bomullslinnet. Han har en liten pubertal näsa och den typ av skeletala kropp som snabbt växande pojkar uppvisar i de tidiga tonåren. Han bär ett par vita träningsbyxor och osnörda gymnastikskor. Hans bröder sitter med benen brett isär, den silkiga polyestern i deras träningskläder följer konturerna i deras slappa skrev. En flicka i en rosa klänning med piercade öronsnibbar och torrt vitt hår betraktar dem genom fönsterglaset på bottenvåningen. De röda gardinerna vaggar mot hennes gungande höft.

Vid fyra rullar en polisbil upp. Den vita dörren svänger på gängorna. Ut ur mitt hus låter nästan identiskt på skottska och svenska. Oot of mah huus. När de kommer ut har de med sig pojken. Han svänger sina handbojor likt en pokal över huvudet. Jag kan höra ljudet av hans loska när han spottar i asfalten. Flickan i rosa har kommit ut och satt sig på trottoaren. Hennes ansikte präglas av ett genuint ointresse. Hon lutar sig mot fönsterglaset med en plastboll under armen och följer i förbifarten de uniformerade kropparna som jagar fram och åter mellan ytterdörren och bilarna. Hennes smala ögonslattar uttrycker vanans arrogans. Också abnormaliteten har en repetativ kvalité.
Bilden hänger kvar likt glöden från en cigarett sedan jag slutit gardinen. Jag tänker på Segner's experiment i det sensoriska minnets gäckande karaktär. Genom att fästa en bit glödande kol vid ett vagnshjul och spinna det med en viss hastighet kunde hans skapa illusionen av ett full cirkel av ljus. Men när jag återvänder till fönstret har gatan tömts och i fönstret på bottenvåningen har man slutit för de röda gardinerna.