Sprayburken gas han alltid bär uppstoppad i armen på den vadderade röda motorcykel jackan påminner om en antik protes. Som om han saknade en hand och istället bar denna klumpiga metallcylinder. Kanske är det för att han annars förefaller så intakt, så oskadad, med ett ansikte likt en 80-tals filmstjärna från Hollywood med sina sneda ögon och ljusa vindsvepta hår. Kanske är det därför denna oansenliga detalj sticker ut med sådan oundviklighet, likt ett fysiskt ärr, en billig reparation, snarare än ett missbruk. Var gång han för den handlösa armen till ansiktet och gömmer sin späda näsa och fylliga läppar i öppningen i tyget påminner han om en rodnande tonåring som generat skyler sitt ansikte. Endast ljudet av packad gas och doften av butan förvånar oss. Han kropp tycks mjukna och vika sig över benen som om hans skelett vore stöpt i gelatin.
4 kommentarer:
Jag får konstiga associationer av texten och kan inte ens stava till association, måste ta stavningshjälp. Pinsamt. Missbruk och sprayburkar. Mina tankar sugs mot fantastiska graffitimålningar av enarmade ynglingar. Underligt hur hjärnan fungerar.
Jag har läst men tappade förmågan att skriva då jag läste. A
Du skriver med väldigt liten text.
Jag vet. Jag kan inte förlika mig med texten annars.
Om textstorleken är för svårläst kan den förstoras genom att klicka CTRL och + samtidigt.
Förlåt.
Skicka en kommentar