När jag går igenom papperssamlingarna på mitt skrivbord upptäcker jag följande rader notationer på de gulnade anteckningsblocket jag brukade bära med mig till lektionerna i klinisk psykologi:
regnbågsfärgat pennskrin
röd ask saliverings tabletter
rosacea hud
tagellik page
ribbstickad ylletröja
guld-brämade glasögon i ett tvinnat rep om halsen
köper kaffe varje rast för 40 pence i fika rummet
förtär girigt en skinksmörgås skuren i trianglar
uppvisar fascinerande stolthet över den egna depressionen
kritiserar upprepade gånger Dr X för hans emotionella oerfarenhet
Jag antar att jag hade tänkt att använda mig av denna karaktär, att jag försökt spara bilden av hans säcklika kropp mot furubordet. Jag sörjer att jag lät honom försvinna.
regnbågsfärgat pennskrin
röd ask saliverings tabletter
rosacea hud
tagellik page
ribbstickad ylletröja
guld-brämade glasögon i ett tvinnat rep om halsen
köper kaffe varje rast för 40 pence i fika rummet
förtär girigt en skinksmörgås skuren i trianglar
uppvisar fascinerande stolthet över den egna depressionen
kritiserar upprepade gånger Dr X för hans emotionella oerfarenhet
Jag antar att jag hade tänkt att använda mig av denna karaktär, att jag försökt spara bilden av hans säcklika kropp mot furubordet. Jag sörjer att jag lät honom försvinna.
3 kommentarer:
Läst - mums
Mindes du honom eller henne när du hittade lappen? Personen i fråga finns nog kvar hos dig kan jag tänka mig. Inget har verkligen gått förlorat. Hoppas jag.
Jag minns honom med skrämmande exakthet. Jag skulle kunna placera honom på en stol i mitt rum och föra ett samtal med honom. Det är märkligt att jag förmodligen aldrig kommer att träffa honom igen.
Skicka en kommentar