Det är svårt att underhålla det egna jaget när det egna jaget är dig likgiltigt. Jag underhåller henne i syfte att underhålla andra, som en publik trädgård eftersköts i väntan på besökare. Men i frånvaro därav stannar hon upp. Hänger livlös över möblerna. Det är som om jag kan känna henne lämna kroppen, som om hon långsamt flyter tillbaka och överger den. Och då finns det bara hud kvar. En enorm säck av hud.
3 kommentarer:
Mamma här. Oorolig. Läser en författare!
Tillbaka.
Har, glädjande nog, en del att ta igen.
Mycket bra tänkt om trädgården som väntar besök. Själv tänker jag ofta att jag är med i ett matlagningsprogram utan tittare.
Ser fram mot en ryslig höst.
/Anders
Tack AM.
Anders, du har varit saknad. Jag höll nästan på att lägga av totalt i din frånvaro. Hösten utlovar mycket fasa och elände. London brinner och ett veritabelt syndafall tycks oupphörligen regna över Edinburgh.
Skicka en kommentar