torsdag 25 augusti 2011

HÅL


Ibland blir jag rädd för medicineringen. Jag har ingen aning om vad jag är. Symptom och existens korspollinerar ständigt. Jag ligger i mitt nattlinne och stirrar på min kropp. Jag har upplevt en sorts könslöshet i månader. Det sitter där som en uppskuren bit rött kött mellan låren, obrukbart och groteskt. Revbenen bryter ut likt gaddar över bröstkorgen, gapar mot hålet, denna urgröpta centerpjäs.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jaha och joho! Ma

Kersti sa...

Hm en utsikt som från ovan. Funderar på vad det egentligen står här.

Hypergraphia sa...

Kersti, ibland blir det högst personligt. Men ibland behövs det.