söndag 13 januari 2008

MELLAN RADERNA

I antikvariatsbranchen vill samlarna ha böckerna rena. Det har hänt att jag suttit och suddat ut snirkliga anteckningar från 1800-talets mitt från marginalerna i femhundra-punds verk, vikit ut tidigare läsares hundöron och tömt sidorna på slumpmässiga lämningar som kommit att ligga orörda i århundraden; torkade blommor, artiklar på gulnat tidningspapper (som är ökänt för att för att få boksidorna att missfärgas), fotografier och hårlockar.
Men ibland är det just anteckningarna i marginalerna som gör en i övrigt ganska intetsägande titel intressant. Just genom en tidigare läsares understyckningar får en ganska torr text en brinnande undertext och textens för länge sedan utdaterade information ges nya andetag när den ursprunglige läsarens ögon finns markerade mellan raderna.
Så ramlade jag över ett ex av Heinemann's Our Sex Life - A Guide and Counsellor for Everyone, i vinröda tummade tygband med titeln präglad i billigt bruntonat guld på ryggen. Det är ett standardverk från 1939, med all sannolikhet återpublicerat och uppdaterat årligen, med ett genomgående androcentriskt perspektiv och de standardmässiga kapitlen om
pervesioner och äktenskap. Givetvis är vad som utelämnats så mycket mer intressant än vad som inkluderats. Men medan jag bläddrade igenom de bruntonade arken på jakt efter underhållande missuppfattningar och chauvinistiska antaganden var det de mycket spridda och ömt perfekta understrykningarna i blek blyerts som fångade mitt intresse. De började på halvvägs in i boken, efter de sedvanliga kapitlen kring kroppen och könsorganens konstruktion och de trevande kapitlen kring uppväxt och ungdom, under kapitlet The Sexual Intercourse, en mycket ingående mekanisk stegvis guide till kärlekskonsten: the love-play, courtship, excitation, the caress, the kiss, the female breast and nipple...etc. Här hade vår blygsamme läsare mycket noggrannt och sparsamt strukit under vissa förvånansväckande nyckelelement ("The kiss will in the woman excite...", "to stimulate the breast and nipples, start by carressing..."
Det finns inget namn på försättsbladet och ingen indikation om vår tidigare läsares ålder och (om väljer att inte vara förmätna) egentligen inte heller dess kön och de följande två hundra sidorna är blanka och i viss mån osprättade. Däremot finns en helt underbar polarisering i den enda rad som lika minutiöst strukits under framemot slutet av boken, i kapitlet så ödmjukt betitlat The Solution to the Love Problem: Female Frigidity. "Sexual dysfunction in women may involve a reduction in sex drive and a difficulty becoming aroused..."
Så kan tre mycket blygsamma understryckningar summera ett liv och för evigt förändra innebörden i trehundra sidor daterad sexualundervisning.

17 kommentarer:

Svensklärarföreningen sa...

Jag bävar för den dagen då mina egna böcker... för oj... så jag skriver i marginalerna... och hjälp så mycket jag skriver in av mig själv i de böcker jag läser. Jag går alltid in i dialog. Alltid. Det man lyfter fram, stryker under, är ju någonting man har synnerligen behov av. Allt gott. Anne-Marie

Martin sa...

Ha ha, enormt roligt inlägg igen! du sammanfattar så vackert på slutet!

Ofta tänkt på understrykningar - särskilt när jag själv strukit under. Typ när jag läste historia som 20-åring och strök under typ allt i hela Bra Böckers Världshistoria med bläck. I efterhand så oerhört poänglöst. Då - så oerhört nödvändigt. Som att visa sig själv att jag hade faktiskt läst.

Svensklärarföreningen sa...

Martin - det där är ett helt inlägg - det där måste du skriva om... Nu går jag tillbaka till Svenskläraren kommenterar och så skriver vi det där inlägget... Men Martin du måste göra ett eget.Skrattat så himla mycket. Anne-Marie

Ninna sa...

Nu har jag läst hela din blogg. Är så imponerad och berörd och förtjust. En smula sorgsen för jag skulle så gärna vilja skriva som du.

Du skriver härligt underbart och det du skriver om, är så intressant. Jag blir smått avundsjuk på ditt liv. Så mycket liv omkring dig; så mycket du observerar; så mycket du, på så finkänsligt sätt, förmedlar.

Måste man bo utanför Sverige, för att finna omvärlden sådan? Eller är det bara jag som inte ser det som finns, i min lilla stad? Jag är nog hemmablind, måste skärpa mig.

Tack för inspirationen.

J sa...

Ninna, tackar så hemskt mycket för stort beröm och länk! Jag tror det är lätt när man skriver att mytologisera sitt eget liv i viss utsträckning. I verkligheten är det vardag vart man än befinner sig men när man skriver upphöjs även det mest banala.

Jag har kollat in din sida och jag gillar vad du skriver. Och du har en kreativ nerv jag sällan sett like till. Jag tror definitivt att du ska sträcka på dig. Du är en underbar skribent och det är tydligt när man läser dig att din kreativa process är brännhet hela tiden. Jag tycker det är väldigt fint. Jag beundrar den där elden. Skrivandet kommer inte särskilt lätt för mig. Jag kan hamra på ett inlägg i timmar. Och jag har en knappt färdigskriven roman som jag i (herregud) snart sex sju år skrivit om och skrivit om. Jag tvivlar ständigt. Det är en del av processen antar jag. Och jag har veckor av total litterär torka.

J sa...

Martin. Jag känner igen det där. Jag brukade stryka under ganska sparsamt, men istället ha ett kollegieblock till hands för nyckelmeningar och ord. Och sedan kunde jag gå över mina egna anteckningar och göra listor av nya anteckningar och nyckelord och.. det kunde fortsätta i all oändlighet. I slutändan satt jag kvar med en mycket torr liten text substantiv och namn som just den dagen summerade omvälvande historiska händelser, freud, eller evolutionens grundvalar, och som redan ett par dagar senare var helt omöjliga att dechiffrera.

Jag har däremot alltid haft en djup beundran inför läsare som skriver annotationer i marginalerna. Jag har aldrig lyckats göra det på ett naturligt sätt, utan att det blir något krystat och pretentiöst. Och mina tankar medan jag läser brukar mycket sällan utformas i korta innehållsrika stanser. Men som sagt varje gång jag ser marginaler igenklottrade med anteckningar klappar mitt hjärta lite fortare.

Kersti sa...

Jag skriver små sidhänvisningar i början eller på block bredvid. Stryker under meningar och blir sedan lite generad för att de antagligen är så avslöjande. Jag skulle vilja komma loss och markera med rött och utropstecken men är på det viset en blyg person som inte riktigt vågar. Så fånigt har inte tänkt på det så förrän nu när jag skriver det men så är det.

LÄROMEDELSRECENSION sa...

Jag skriver massor av tankar, länkar till andra böcker, skriver BRAVO och NEJ, frågetecken och utropstecken. Jag stryker under med vackra färger... går tillbaka några år senare och upptäcker att jag förändrats, samma sida får då nya ord och meningar som jag....Jag skriver massor av tankar, länkar till andra böcker, skriver BRAVO och NEJ, frågetecken och utropstecken. Jag stryker under med vackra färger... går tillbaka några år senare och upptäcker att jag förändrats, samma sida får då nya ord och meningar som jag.Jag skriver massor av tankar, länkar till andra böcker, skriver BRAVO och NEJ, frågetecken och utropstecken. Jag stryker under med vackra färger... går tillbaka några år senare och upptäcker att jag förändrats, samma sida får då nya ord och meningar som jag.

Anne-Marie

Ninna sa...

Å, J! Så snällt sagt! Jag läste dina ord till mig redan tidigt i morse, till frukosten, men det var som om jag inte förstod riktigt! Vadå eld? Vadå underbart?

Men så småningom gled de in i mig och jag började så sakta resa mig. Tack!

Svensklärarföreningen sa...

HAR DEN ÄRAN att skriva GRATTIS till Dig. Jag är intill idag. Hela dagen. Ma! Anne-Marie

Ninna sa...

Anne-Marie! Får jag ta åt mig en liten gnutta av det där grattiset? Jag fyller år idag...

Svensklärarföreningen sa...

Ninna, vackra människa. Ta för dig bara. Vi är en generös familj. Hurra! Grattis. Anne-Marie

Kersti sa...

Jag sällar mig till gratulanterna och hurrar för alla födelsedagsbarn. Ta åt sig den som vill

Svensklärarföreningen sa...

Hej Jos, kan du läsa min konvention... om läsning... Anne-Marie

Maria sa...

Hittade hit via Bokhora. Vilket roligt inlägg. :)

J sa...

Tack maria. Välkommen hit och tack för kommentaren.
J

svenskapanoptikon sa...

Detta är perfekt underlag för en novell! Det säger så oerhört mycket om bokens föregående ägare. Utan att avslöja något om personens yta visar det på saker dolda i själens djup.

Tänk att verkligheten kan innehålla sådana här fynd. Men det gäller förstås att upptäcka dem också. Och att förstå vad man upptäcker.

/Mattias