HERR R.

R, vill gärna tro att han är en av dessa kunder vi inte kan leva utan, och eftersom folk utanför bokhandelsyrket lätt förväntar sig att bokhandlaren, likt vilken annan liten trög business som helst, behöver, ja rent av önskar inkomst över allt annat, visar han gärna upp de hopvikta £50 sedlar han har i en sedelklämma i fickan, alternativt använder den mycket nötta gesten att gnugga högra tummen demonstrativt mot pek- och lång-finger, när han inte är okänslig nog att rent ut sagt förklara att han har £4000 att spendera "hos oss" och att han förväntar sig service därefter.
R är en dinosaurie från yuppie-eran, 35-år gammal, med fina vita händer och manikyrerade naglar, nyklippt bakåtslickat hår, och kostym men aldrig slips, avslappnad, humoristisk, och charmant med damerna utan att diskrimenera. Han blinkar åt farmor och småpratar med dekolletaget i baren på Lothian road, och flickorna på kontoret fnittrar blygt när han passerar i korridoren. Vad han gör svävar vi alla i okunskap om, men han har pengar. När han kommer in i, rör han sig inte obestämt fram och åter mellan bokhyllorna, utan anmäler sin entre vid skrivbordet, pekar på läderbanden ovanför, liksom menande, "thats what i like, something like that" och tillägger han "a lot of it". I bokhandeln brukade vi under hans första besök referera till honom som sextiometer-mannen (ett namn vars potens och sexuella innuendo roade honom så till den grad att när han dök upp igen för ett par veckor sedan annonserade han sig som "he who used to be called the sixty meter man but who now rightly should be called the hundred and twenty meter-man" efter vilket han tillade, "I'm coming for 120 meters this time. Tell D. about it.") Namnet har sin ganska logiska förklaring i det faktum att han, till skillnad från andra boksamlare, handlar i meter snarare än innehåll. Han anställs av stora företag som vill inreda sina kontor, sina semesterställen, och möteslokaler med lite intellektuell tyngd och skottsk historia. Och så kommer han till oss begär meterpriser på Sir Walter Scott, Stevenson, och skottska historieböcker från 1800-talet.
Det fundamentala misstaget R gör är att förutsätta att en bokhandlare önskar sälja sina böcker. Det är med ganska stor sannolikhet fel. Med största sannoliket är bokhandlaren A. en medelklass rebell som i snart tio år drivit butiken eftersom det är hans enda möjlighet att diktera sina egna villkor, B. starkt bunden till de böcker han suttit på i snart tio år (med priset på första sidan, som med åren, och inte inflationen, försiktigt raderats ut och ökats med ett par pund om året, pappret nött och mjukt med små skåror där tidigare års blyerts lämnat sina spår), och mycket sannolikt, om det är en riktigt djävlig dag: C. full eller på god väg att bli.
Försäljningen blir en snårig process. Efter någon månad har vi skrapat ihop tio meter, som D gör allt han kan för att undvika att prissätta och reducera. Efter två månader, har vi rader av kartonger över bokhandelsgolvet med mer eller mindre acceptabla verk, ungefär hälften sedan länge förkastade av R. Efter tre månader har processen stannat av helt. Och efter fyra månader lyckas vi sälja ungefär 8.42 meter som in i det sista omdebatteras och revideras. Ytterligare en vecka senare har R postat en check och kommit med två unga lastbilsförare och hämtat sina lådor.
Den avslutade affären har gjort honom pratsam och intim. Han har lagt av den nedlåtande tonen och han betraktar inte längre vår inkompetens med förakt och irritation. Han gillar sitt alterego och han klappar sig över bröstet. En god affär, en god gärning. Han tar avsked som av gamla vänner och han upprepar våra namn som för att övertyga oss om att han kan dem. Han säger Asta Luego till spanjorskorna, och Au revoir till fransyskan, denne världsman, och Hälsa D. i dörren.
Det är med ett visst mått sentimentalitet vi tar avsked. Sympati med litteraturen snarare än mannen. Denna syfteslösa framtid romanerna går till mötes, avdammade av den polska städerskan en gång i veckan, med all sannolikhet kyskt orörda. Litteraturen har en märklig roll som hyllmeter, inte helt olik en lyxhustru, eller ett inhyrt smycke i en djup urringning, den komplementerar sin ägare utan att ägaren behöver låtsas om det. Det är en kuliss. Eller en utnött standardiserad fras: "Åh, det regnar idag igen." "Ja, så fruktansvärt."