lördag 7 februari 2009

MANLIG PALETT

Det är T's födelsedag och en gin och tonic kostar £2. K sitter med huvudet lutat mot T's axel. De ankelhöga skinnklackarna vilande mot sätet på andra sidan bordet, och den tunga leopardpälskappan dräpt runt axlarna. Hennes gula hår klistrar sig elektriskt mot ryggen på lädersoffan, och hennes fint tecknade kajal-ögon ger henne ett uttryck av orubbar uttråkan. T snurrar sugröret i den immiga vattenlika drinken och blinkar långsamt bakom cateyelinserna. Det röda håret skär sig mot den rosa klänningen. Hon petar på tallriken med pommes frites på glasbordet, paletten av majonnäs, tartar, worchestershire och tomat som långsamt glaserats med timmarna och de ändlösa samtalen om intimvaxning, flatulence, pornografiska kostymer och kärlek. Klockan har slagit åtta och happy hour är över. Profilerna av de två män som kommit fram speglas obarmhärtigt i bordsskivan, i de äggformade saltkaren, K's guldmålade cigarettetui och det kromlika ramverk i 50talsstuk som sitter över soffbåsen. Liksom doften av rik after-shave för ett ögonblick dränker den flottiga aromen av hamburgare och coleslaw. Biljardbordens kulor slår ihop på borden intill, likt klackar mot ett golv. K rätar långsamt på sig. I dunno, säger hon. T tömmer sin drink. Männens nystrukna skjortor prasslar när de rör sig. De insisterar. En dans, bara en dans. Den ene, en kort latino i lavenderfärgad skjorta med ett av dessa små vänligt övertalande ansikten man inte sällan ser hos bilförsäljare och försäkringsagenter. Hår som nylackade skor. Och andedräkt som pepparmint. Den andre nästan två huvuden längre, skjorta i kastanj, och ett hårt slutet ansikte. Han säger intet ett ord men han sänker inte för ett ögonblick blicken, istället tycks ögonen glaserade i sina hålor.
Efter ett ögonblick griper herr Lavender tag i T's arm och lägger armarna om hennes axlar. K samlar ihop våra pälskappor och trenchcoats, hennes blanka svarta läderväska, och cigarettpaketen. Vi följer dem två våningar ner till en liten tom bar med röda glödlampor, spegelväggar och bord i blått plexiglas. Soffor sträcker sig utmed väggarna. I den röda belysningen förefaller församlingen pornografiskt köttslig, ansiktena runda, röda och svettiga. De är idel män i nystrukna skjortor i mossgrönt, azur, äggskalsvitt, pistach, och bränt tegel. I ett hörn en trettioårig kvinna i gymnastikkläder och en tant med cirkelrunda glasögon som letar igenom sin handväska. Herr Kastanj lutar sig mot en av rummets pelar och stirrar på oss. Någon slår på en salsaskiva. Ur barens helgedom dansar en kort skallig man med olivfärgad hy och en äggformad buk, hård och uppsvälld, under den tunna t-shirten. Ladies, ladies, säger han och tar våra händer, och stryker dem likt en läkare. In a line. Och ur skinnsätena reser sig männen, pistach, lavender, okra och placerar ut sig i en ring. 1...2...3. De räknar ljudlös medan de stirrar på sina fötter och stelt börjar röra sig i formation.
T skrattar. K rullar med ögonen. Kastanjs händer redan på mina axlar, skakande, och hans stela uppspärrade ögon lika orubbliga, allmedan de smala sammanbitna läpparna räknar ljudlöst, ett två tre, utan att för ett ögonblick blotta tandraden. K dansar med en liten australiensar med huvudet i hjöd med hennes bröstkorg och små stocklika ben som mäter tre steg mot hennes enda. Herr Oliv spinner T i mitten av cirkeln, hennes prickiga kjol gungar likt en klocka mot hans ben. Hans kropp är seg och rörlig, som saknade den stomme, och han skruvar sig nästan feminint mot sin partner. Ibland överröstar han musiken med en sjaskig salsaplattityd: make love to your partner, ask for her number, feel the rhytm, oh baby. Och sedan, kastanjskjortans svettiga hand likt smältande smör mot axeln, klappar han ihop händerna: change your partners. Och rummet roterar. I speglarna runt om oss multipliceras balen ad infinitum. På golvet ersätts Kastanj av Rosa Paisley, med rik andedräkt och spenslig kropp. Och sedan Sienna med ränder av guld, och tunga guldkedjor där den uppknäppta skjortknappen blottar ett grånande bröst, och Äggskal, en humorist med basebollkeps, via Lavender vars tunga aloe aftershave fastnar vid dina händer armar och bröstkorg, och Pistasch, Okra, Oliv, Mossa, Tegel, Azur, och sedan åter i Kastanjs krampaktiga grepp. Körande kubaner klappar händer ur de burklika högtalarna. Det låter som musiken filtrerats genom plåt. Klappklapp, pistach, klappklapp, Okra, klapp, Lavender. Kastanjs händer smälter lite mer för varje varv, till de likt stearinvax rinner ner över nacken. Den kastanjbruna bröstkorgen långsamt mörknande av den våta cirkel som kryper ned över bröstet. Endast ögonen förblir orubbliga i det mjuka gummilika ansiktet som droppar ner mot min kind. Spinn your ladies. Paletten smetas ut, den mjuka impressionistism som piruetten erbjuder, där finns inte längre män, endast färger.

5 kommentarer:

mejke sa...

Hej J. Helt underbart rolig och rörande berättelse. Tack! /Mejke

annemarie sa...

Underbar - och fotografiet - mmmmmm--- Anne-Marie

Mats sa...

Lysande vackert och jag känner den sjaviga närvaron i hela kroppen.

I Sverige har vi ett program som heter let´s dance - i år har männen omdefinierat maskuliniteten på underliga sätt.
Kolla tv4:s hemsida och särskilt starke Magnus tror jag skulle ha lyft dansgänget hos dig.

annemarie sa...

Så förtvivlad mannen i bakre raden förefaller... Anne-Marie

J sa...

Tack ni tre. Mats du har helt rätt. Och Carl-Jan vore ett än märkligare inslag. Sen skulle jag förståss gärna gjort entre i någon bizarr paljettkreation.