Z OCH HENNES MÅTT

Var gång jag träffar Z tittar hon på mig med samma granskande tomma blick som man skänker ett föremål eller en vara man kan inhandla. En slags girighet som hålls i schack endast av hennes förakt för just denna känsla. Således, snarare än någon form av ögonkontakt, stannar hennes blick någonstans mellan min bröstkorg, navel och lår och nagelfar detta område medan samtalet fortskrider. Det är som om hon måttar upp kött bakom de diafaniska rökfärgade pupillerna. Likt en grotesk slaktare/skräddare mäter hon upp mina 36-27-38 med det ena yrkets morbida hunger och det andras estetiska uppskattning mot sina egna kubiska 34-32-36. Hennes 4 foot 5" stocklika kropp upphyskad i den anrika pubens skinnsoffa och hennes spanielögon slokande över den lemonad hon inhandlat och legitimerats för trots hennes ansenliga ålder, 24. Och hennes tonfall är inställsamt patroniserande när hon suger in läpparna och förklarar hur glad hon är över att se mig. Och med samma stafettmentalitet blir samtalet, hur saccharint systerligt vi än spelar, en slags tävling, där instinkten inför varje påstående, varje fråga blir att peta med mätstickan i gyttjan mellan oss och försöka utröna de bakomliggande motiven. Således är det med genuin förvirran jag bemöter hennes plötsliga apropå bikt om en menage à quatre som hon viskande levererar i den tomma lokalen. En de Laclosque episod involverande hennes två lägenheteskamrater och hennes partner, en skeletal man med viktorianska mustasch mätandes ringa 30-28-30, som enligt hennes utsago sprungit ur en vadslagning om den negligibla summan 28pence. Ett ögonblick sitter vi tysta över våra 4-punds-drinkar och betraktar greyhounden som kommit in och lekfullt polerar golvet med tassarna och den lilla pälsrock som dess ägare iklätt den med och sedan skrattar hon och tillfogar med en slags barnslig stolthet som illa passar det intima ämnet: I'm not a stranger to these things, you know, but S (hennes BF) just can't stop talking about it. Jag följer hennes kraftiga kran och hennes dynamiska profil när hon samlar ihop den imaginära vinsten från det blanka pubbordet och nästan förnöjt lutar sig tillbaka i stolen. Det slår mig att medan jag avslutat ytterligare en gin är hon fortfarande plågsamt nykter på sin immiga legitimerade lemonad. Jag vet inte hur jag ska bemöta denna märkliga poängräknande intimitet, och det förblir oklart huruvida hennes vinst är beroende av jag matchar hennes trumfkort med en mer obscen sexuell akt eller av min underlägsna tystnad. Jag byter ämne. Ett ögonblick senare packar vi ihop och går. Jag antar att våra resta tillstånd erbuder nya mått för hennes ögon buktar åter genom samma kritiskt mjölkvita dimma när vi tar avsked i hörnet av Bread street klockan 19:37.