Jag ville säga något men halvvägs genom meningen börjar jag redan känna den typ av obehag som skrivandet ibland orsakar. En sorts pösig uppsvullen mättnad, groteskt och flåttigt detta verbala överflöd, raaaaaap. Denna feta ikarosiska förmätenhet. Nam, nam, nam, nam, samma känsla som jag ibland erfar under intima samtal med människor jag är på gränsen till att verkligen tala med, som om ansiktet vilket ögonblick som helst ska sprängas, likt en köttkatapult, som om jag ska öppna munnen och spy, uppstöta måltider, gutturala profanismer, och projektilera hela tarmkanalen över väggen bakom min samtalspartner.
Bild via This isn't Happiness.
Bild via This isn't Happiness.
2 kommentarer:
Men oj då - får väl ducka. A-M
Usch, jag känner igen mig. "En sorts pösig uppsvullen mättnad, groteskt och flåttigt detta verbala överflöd, raaaaaap". Precis så (suck).
Skicka en kommentar