D brukade kalla dem "unpriviledged bottoms" den typ av beniga derriere som kombineras med en adipös buk och tunna stolplika ben. Inte sällan en missbrukarkropp, slapp och svullen och samtidigt formlös. Den gamle pygofilen brukade peka ut folk som passerade på gatan från stolen utanför butiken, good example, yes...
Han hade alltid den egenskapen att få också de mest bizarra iakttagelser att förefalla medicinska, som vore denna sporadiska köttsliga belägenhet, denna "opriviligerade bakdel", en del av en större lära, ett oskrivet verk i klassystemets relation till fetma. Från överklassmännens hårda ovoida överkroppar, oporösa, uppblåsta och pregnanta, dess kvinnors hårt bearbetade underhudsfett, och den intellektuella medelklassens mjuka Atkins-handtag, de bystiga lipida bröstkorgarna hos de statliga sekreterarna på sina vaggande ergonomiska kontorsstolar och den begynnande white collar bukfetman, två fingrar bredd över slacksen på RBS-tjänstemännen. Och avslutningsvis, de opriviligerade, Thatcher erans klass av klasslösa, den icke-arbetande arbetarklassen, med sina beniga underkroppar och slappa blekådriga överkroppar.
Också erotiken hade sin kroppslära. De matematiska relationerna mellan höft-midja erbjöd en analys av attraktionskraften. En kväll när jag jobbade natt frågade han om han kunde få mäta mig. Han hade ett av dessa långa gula måttband som sömmerskor brukar bära runt halsen. Efteråt plockade han upp miniräknaren och knappade fram procentsatsen. Jag bad honom att aldrig berätta för mig den magiska korrelationen mellan mina mått och min karisma, något han heller aldrig gjorde.
Han hade alltid den egenskapen att få också de mest bizarra iakttagelser att förefalla medicinska, som vore denna sporadiska köttsliga belägenhet, denna "opriviligerade bakdel", en del av en större lära, ett oskrivet verk i klassystemets relation till fetma. Från överklassmännens hårda ovoida överkroppar, oporösa, uppblåsta och pregnanta, dess kvinnors hårt bearbetade underhudsfett, och den intellektuella medelklassens mjuka Atkins-handtag, de bystiga lipida bröstkorgarna hos de statliga sekreterarna på sina vaggande ergonomiska kontorsstolar och den begynnande white collar bukfetman, två fingrar bredd över slacksen på RBS-tjänstemännen. Och avslutningsvis, de opriviligerade, Thatcher erans klass av klasslösa, den icke-arbetande arbetarklassen, med sina beniga underkroppar och slappa blekådriga överkroppar.
Också erotiken hade sin kroppslära. De matematiska relationerna mellan höft-midja erbjöd en analys av attraktionskraften. En kväll när jag jobbade natt frågade han om han kunde få mäta mig. Han hade ett av dessa långa gula måttband som sömmerskor brukar bära runt halsen. Efteråt plockade han upp miniräknaren och knappade fram procentsatsen. Jag bad honom att aldrig berätta för mig den magiska korrelationen mellan mina mått och min karisma, något han heller aldrig gjorde.
6 kommentarer:
hi hi - Mamma
Människa vad du skriver bra!
Åh JM, det finns en del läsare som man skriver för, som man vill ska förstå en, och du är en av dem. Jag är verkligen lycklig över att du kommer hit och läser. Tack.
AM - tack för skrattet. Jag kan bokstavligen höra det. Jag brukade alltid kunna höra dig i folksamlingar när jag spelade teater som barn. Det var alltid någon som kom fram till mig efteråt och frågade: hon som skrattade, det var din mamma va?
Tårar! Glädjetårar och massor av skratt. Jag älskar dig. Mamma
haha ! mmm. fantastiskt.
Skicka en kommentar