lördag 14 juni 2008

EPISOD UTANFÖR TESCO

Himlen hänger som en handmålad kuliss över Broughton, denna tjocka klumpiga stillhet, romantiskt marmorerat gråblått och linjerat i guld snarare än silver, så överdrivet dynamiskt att färgarna tycks utskurna med skalpell och återmonterade på himlen. Den intensiva klarheten efter en dag av regn. Det är kanske inte en slump att skottarna när listan gjordes över deras tio underverk, på fjärde plats korade just himlen. Straxt följt av kilten, whiskeyn, och säckpipan och smoked sausage supper, den förmodligen bästa boten efter en sen natt on the whiskers, tung, het och sövande.
Vilket kanske är varför en blankögd äldre herre på Tesco's, när vi sakta travar hemåt, raglar ut genom entrén med en äppelpaj och fem cd-skivor under armen. Larmbågarna lyser upp när han passerar, ansiktet flottigt och waxartat slappt likt obakad smördeg, ögonen irrande över de komiskt dansande fötterna, de något för stora skosulorna och den kubistiskt deformerade torson. Och knappa sekunderna senare går larmet av, en hund börjar skälla oroligt, och den utråkade unge vakten tittar för en sekund upp, innan han förvånat springer efter vår nyupptäckte frände, den druckne picaron. Hans ögonhalvor vattnas upp när han utan motstånd räcker över varorna han hållit under armen. Språken, den universala guttural, vi inte kan tala nyktra, Ey, ah'mnae nickin eit', I dinnae... Och han fortsätter vagga från ben till ben, på håll ser det nästan ut som sulorna står nålade i asfalten och den tunga slappa kroppen vilar mot kängornas anklar. Säkerhetsvakten pekar på tröjan, dess märkliga hårda kantiga former. Wot huv yo got underdere? med välutbildad mjuk utländsk accent. Sir, can yo will huv to give me wot is underdere. Han pekar igen på den urtvättade t-shirten. Please... Mannen gör ansatsen till en gest som i nyktert tillstånd skulle kunna vara en axelryckning. I dinnae... Och liksom reser armarna över huvudet. Paketet rör sig mycket långsamt ner under t-shirten, som satt det klistrat mot den svettiga huden, innan det faller ut och slår i asfalten med ett patetiskt thump, och sådan ofrivillig komik att till och med vakten måste anstränga sig för att inte dra på munnen. Oy. Det är tre inplastade förpackningar långsmala gråvita grillkorvar, runt sexton i varje paket, med den smått humoristiska etiketten: wee willie winkies, som den unge inspektören samlar upp nästan generat. Den druckna hungerns impulsiva val: korv, äppelpaj och Robbie Williams greatest hits.
Vi lämnar vakten med ett utryck av professionell förvirring där han handfallet försöker legitimera vår anonyme upprorsmakare, alltmedan det lätta regnet åter bryter upp över parkeringsplatsen och långsamt fördunklar t-shirttyget över mannens sjunkna axlar och hunden slår sig till ro under vindskyddet och tanterna som stannat upp drar sina genomskinliga showercaps över permanenterna och lättar vaggande ankar över de alltmer upprörda vattenpölarna.

1 kommentar:

annemarie sa...

Stackarn.
Middagsmaten gäller inte för alla. Iallafall inte den köpta.
Vilken underbar liten berättelse. A-M