lördag 26 februari 2011

KRISTEVA


Ryskan pratar om sitt ex, G:
You know when you get to the stage were your ex is starting to repulse you. It's like Kristeva's abjection theory. The foreigness of anything cast off.
Hon suger på cigaretten. Och hennes oljiga svarta hår runt hennes omålade ansikte, blågrått i den skiftande natten, klänger sig fast mot hennes kinder. I mean he was literally inside me, you know. His cock. That's abjection theory. You know Kristeva? Jag nickar. Hon stryker undan hårtestarna och i ljuset från gatlyktorna framträder de tunna sömlika ärren över hennes kinder med plötsligt tydlighet. I Ryssland brukar de fråga om det, eller förutsätta att det är någon form av märkning, och om somrarna på de kaukasiska stränderna brukar de stirra på de röda linjerna över hennes lår, och hon brukar förklara att det var en bilolycka, det finns inget svar som föder färre frågor. Shit, säger hon. Well literally, excrement, the way we look at it. It's a form of abjection. The object is no longer a part of us, it serves no purpose, it is hardly even an object. Hon andas. Shit and piss. And blood. I don't mind blood, förklarar jag. I kind of like it. While it is still hot, tillägger jag, but I guess, when it pours out of you, it is still "living". And then as it dries on the sheets, then it disgusts me. Ryskan nickar. Hennes enorma bröstkorg vaggar under henne. Hennes vallika kropp sjunker tillbaka och hennes tunna vader knakar när hon sträcker ut sig. Some people can't stand fingernails, säger hon. Nail clippings. Teeth, fortsätter hon. It's all abjection theory. Spunk I guess. Jag skakar på huvudet. Spunk still part of the symbolic order. Men are pretty precious about it. Hell, we are pretty precious about it. Even though it is expelled it is still an "object" in it's own right. Jag flinar. While it's warm, säger ryskan. Hon suger in luften mellan läpparna. Warm spunk. Hennes mjuka glåmiga hud är tung och fläckig och hennes läppar torra och blekvita. Sick, fortsätter hon. Spit. Shit. You aready said shit. Hon nickar. Dead bodies. Corpses are the perfect example. Neither subject nor object. Hon rullar en tredje cigarett, eller också en fjärde. Hon förefaller mig alltid nästan sakral, Ryskan, också sedan hennes läppar ärrats av rödvinet. Roxy Music's re-make re-model rullar på skivspelaren och hon reser sig yvigt dansande med ett sorts clownlikt leende spelande över det allt mer skugghöljda ansiktet. Babies, fortsätter hon från köksdisken. Hon suckar. Placenta. Och medan hon korkar upp den andra flaskan vin: And fucking G! When I kiss him, Jo, his mouth is inanimate, it's the abject. Not like a kiss, it is just material. I just feel it, almost medically, his flesh, the inside of mouth, the fucking saliva, and fillings in his teeth. Hon spiller vinet över bordet och slickar av fingertopparna. He was a part of me, for fuck sake. Hon tystnar.
Och sedan böjer hon sig ned och slickar av bordsskivan

4 kommentarer:

Plipp sa...

Blod och sperma, while it's still warm. Det här får mig att tänka på Paracelcus. Bland annat.

Väldigt, väldigt bra skrivet.

J sa...

Och jag är ju förståss ett fan av Paracelsus. Tack min kära.

Niklas sa...

Lysande igen! Denna ambivalens inför dem vi älskar att hata för att det känns så bra att göra det, trots att de gör oss så ont, och därför gör det.

J sa...

Ja, det är en ändlös cirkel av motsatta känslor, en extremernas lek, tvära kast.