Jag misstänker att jag födes med rynkad panna för med åren tycks min panna lika fårad som en åker. Det kan också vara att mina ögonhålor är för små för mina ögon som tvingar upp de u-formade ögonbrynen halvvägs upp mot hårfästet vilket ger mig ett ständigt förvånat nyvaket uttryck. På senare år har luggen blivit min enda rejuvinations möjlighet. Vilket, klagar min ömma moder, inte sällan får mitt hår att påminna om en peruk eller en hatt, en tjock brun mössa neddragen över den repade huden. De hårt tecknade linjerna, likt skarvarna i en trädocka, ger mig stundvis en metoposkopisk ångest. Vadan detta åldrande?
Tyske mystikern och teologen Jakob Böhme hävdade förståss att "there is no thing in nature created or born that does not reveal its inner form outwardly as well, for the internal always works towards revelation … Thus in the signature there lies great understanding, in which man not only comes to know himself, but he may also learn to recognize the essence of all beings."
Och i ungefär samma anda hade Gerolamo Cardano (Hieronymus Cardanus) grundlagt sin pseudovetenskapliga lära om våra rynkor och veck som ett slags yttre bevis på den verkliga inre identiteten runt hundra år tidigare. Bland de 800 skisser och exempel han målade upp i sin Metoposcopia kan man lätt passa in sina egna bekymmersveck. (Ovan kan vi för övrigt se (a) en fridfull man, (b) en spirituell man (c) en man som kommer att dö en våldsam död (d) en framgångsrik soldat (e) en man som kan få en huvudskada (f) en giftmördare). Rynkorna alltså, en veritabel uppslagsbok över character traits och framtidsöden. Cardano var förståss en smått eccentrisk man, född utanför äkenskapet och känd som något av en bråkmakare, utbildade han sig till läkare och höll plånboken full genom skickligt spelade (han skulle också komma att författa en liten bok, Liber de ludo aleae, om slumpstyrda spel, en tidigt skrift i sannolikhetsläran som också, joker som han var Cardano, listade en serie smarta fuskstrategier). 1570 dömdes han för kätteri, sedan han tecknats Jesus horoskop ett par år tidigare och sex år därefter på det exakta datum han själv förutspått avled han i ett misstänkte självmord, allt för att enivst vidhålla sina egna profesior.
De kanske är läge att börja söka efter något sorts modernt Idunsäpple, någon föryngringskur och identitetsupplösare värd namnet, så att jag slipper stirra min förtappade själ och dess mörka framtid i ögonen varje morgon. Över lag eftersom jag med en blandning av skräck och skam passerar de plastiskt perfekta kvinnorna i varuhusets kosmetikdisk varje morgon, deras ögon och läppar målade som på en duk och den docklika concealerhyn likt en matt mask i ljusrörsskuggan, röstar jag på de mer groteska skönhetsprojekten:
De surrealistiska rynksäkra Dali-vingarna:
Tyske mystikern och teologen Jakob Böhme hävdade förståss att "there is no thing in nature created or born that does not reveal its inner form outwardly as well, for the internal always works towards revelation … Thus in the signature there lies great understanding, in which man not only comes to know himself, but he may also learn to recognize the essence of all beings."
Och i ungefär samma anda hade Gerolamo Cardano (Hieronymus Cardanus) grundlagt sin pseudovetenskapliga lära om våra rynkor och veck som ett slags yttre bevis på den verkliga inre identiteten runt hundra år tidigare. Bland de 800 skisser och exempel han målade upp i sin Metoposcopia kan man lätt passa in sina egna bekymmersveck. (Ovan kan vi för övrigt se (a) en fridfull man, (b) en spirituell man (c) en man som kommer att dö en våldsam död (d) en framgångsrik soldat (e) en man som kan få en huvudskada (f) en giftmördare). Rynkorna alltså, en veritabel uppslagsbok över character traits och framtidsöden. Cardano var förståss en smått eccentrisk man, född utanför äkenskapet och känd som något av en bråkmakare, utbildade han sig till läkare och höll plånboken full genom skickligt spelade (han skulle också komma att författa en liten bok, Liber de ludo aleae, om slumpstyrda spel, en tidigt skrift i sannolikhetsläran som också, joker som han var Cardano, listade en serie smarta fuskstrategier). 1570 dömdes han för kätteri, sedan han tecknats Jesus horoskop ett par år tidigare och sex år därefter på det exakta datum han själv förutspått avled han i ett misstänkte självmord, allt för att enivst vidhålla sina egna profesior.
De kanske är läge att börja söka efter något sorts modernt Idunsäpple, någon föryngringskur och identitetsupplösare värd namnet, så att jag slipper stirra min förtappade själ och dess mörka framtid i ögonen varje morgon. Över lag eftersom jag med en blandning av skräck och skam passerar de plastiskt perfekta kvinnorna i varuhusets kosmetikdisk varje morgon, deras ögon och läppar målade som på en duk och den docklika concealerhyn likt en matt mask i ljusrörsskuggan, röstar jag på de mer groteska skönhetsprojekten:
De surrealistiska rynksäkra Dali-vingarna:
Eller milady's ansiktsrustning: 
Nåväl, tills dessa daterade underverk finns att uppbåda, får denna kvinna leda vägen:
5 kommentarer:
Hi hi så kul! a-M
Underbart inlägg, J.! Påminner mig om den tid jag hade en "Liza Minelli i Cabaret" frisyr. Inför viktiga händelser som fester och en och annan date sov jag med de fuktade lockformade hårtesterna fasttejpade på varje kind. Resultatet var oftast kraftig hudutslag och krokliknande utåtstående tester vid varje öra. Och djupa besvikelsens veck i pannan! /Mejke
hi hi - a-m
Förra veckan var temat grimaser på sexåringarnas morgonsamling. Jag uppmuntrade den att räcka ut tungan, slicka sig på näsan, forma munnen som ett o, se så sura ut de bara kunde och att rynka på näsan. Inte en enda av dem klarade av att skrynkla sin lilla näsa. Jag spår dem alla en lycklig slätnosad framtid. /A
Jag har en helt underbar bok i min bokhylla: "Grimasboken" av Maria Stendahl och Staffan Engström (Liber Läromedel, 1978). Boken hade säkert ett ytterst lovvärt och seriöst syfte, men 70-talets pedagogik, språk och form ger den idag en ofrivilligt komisk ton. Övningarna är säkert bra, men de svartvita fotografierna på vuxna människor som grimaserar, ja vad ska jag säga, de är lite svåra att ta på allvar.
Baksidestexten:
"Den här boken syftar till att stimulera barn att utveckla känslan för munnens möjligheter. Den vill egga barns fantasi så att de lär sig att uttrycka sig bättre.
Boken innehåller:
- grimaslekar
- lekar där man suger och blåser
- gymnastik för läppar och tunga
Samtliga aktiviteter syftar till att hjälpa barn när de lär sig tala rent och uttrycka sina känslor i mimik och ord. Den vänder sig till äldre förskolebarn."
/Mattias
Skicka en kommentar