Incident number: XXX
Time: 15.00.
Place: xxx place.
Perpetrator: white male, 25, white tracksuit, crewcut chestnut hair, spotty face, heroinstuttering, chav.
Stolen: Creamcoloured Adidas zip up retro top. Value: £35.
Events: Came in, was told to leave, went straight for the sportswear, was told to hand item back, was stopped at the door, ran off.
Direction: across road, towards University, Teviot.
ID: positiv.
CCTV: tick.
Lagen existerar endast i den mån den respekteras. Ställd inför total respektlöshet inför ordning och rätt, blir själva ordningen en fars och din roll som dess upprätthållare smått absurd. Det vill säga, endast tills lagen själv tillslut uppträder i egen hög person, neongul väst och öronsnäcka, och får det tillfälliga tvivlet över regelverket att kännas nära nog blasfemiskt. För att förenkla: Först känner jag mig märkligt löjlig när jag försöker stoppa tjuven klockan tre, och sedan lika löjlig över mina misslyckanden som vittne när polisen infinner sig klockan fem. Jag känner samma skuld inför den laglöse som jag gör inför lagen. Ändå försätter mig dagens parad av tjuverier på en punkt där vardagens balansakt omöjligt kan upprätthållas. För att förenkla: Jag finner det trots allt högst inspirerande att be folk gå och att be dem stoppa tillbaka tröjan de pulat in, likt en gravid mage under tracksuiten, så illa maskerad mot den spinkiga profilen och den seniga urholkade junkiebröstkorgen. Om än fruktlöst. Och lagen än mer ur led, sedan tjuvens kumpan uppvisat den dylanska ärlighet som ensam möjliggör anarkin. För att förenkla: Denne druckne camarade, sedan vår förbannade chav satt av tvärs igenom trafiken, trycker min hand i dörren, med gråa läderlika fingrar, uppspruckna likt rostigt järn, och ber allra ödmjukast om ursäkt. Och han blir stående där, muttrande om och om igen, jag visste inte, jag är full, förlåt mig, förlåt mig, förlåt mig.
Time: 15.00.
Place: xxx place.
Perpetrator: white male, 25, white tracksuit, crewcut chestnut hair, spotty face, heroinstuttering, chav.
Stolen: Creamcoloured Adidas zip up retro top. Value: £35.
Events: Came in, was told to leave, went straight for the sportswear, was told to hand item back, was stopped at the door, ran off.
Direction: across road, towards University, Teviot.
ID: positiv.
CCTV: tick.
Lagen existerar endast i den mån den respekteras. Ställd inför total respektlöshet inför ordning och rätt, blir själva ordningen en fars och din roll som dess upprätthållare smått absurd. Det vill säga, endast tills lagen själv tillslut uppträder i egen hög person, neongul väst och öronsnäcka, och får det tillfälliga tvivlet över regelverket att kännas nära nog blasfemiskt. För att förenkla: Först känner jag mig märkligt löjlig när jag försöker stoppa tjuven klockan tre, och sedan lika löjlig över mina misslyckanden som vittne när polisen infinner sig klockan fem. Jag känner samma skuld inför den laglöse som jag gör inför lagen. Ändå försätter mig dagens parad av tjuverier på en punkt där vardagens balansakt omöjligt kan upprätthållas. För att förenkla: Jag finner det trots allt högst inspirerande att be folk gå och att be dem stoppa tillbaka tröjan de pulat in, likt en gravid mage under tracksuiten, så illa maskerad mot den spinkiga profilen och den seniga urholkade junkiebröstkorgen. Om än fruktlöst. Och lagen än mer ur led, sedan tjuvens kumpan uppvisat den dylanska ärlighet som ensam möjliggör anarkin. För att förenkla: Denne druckne camarade, sedan vår förbannade chav satt av tvärs igenom trafiken, trycker min hand i dörren, med gråa läderlika fingrar, uppspruckna likt rostigt järn, och ber allra ödmjukast om ursäkt. Och han blir stående där, muttrande om och om igen, jag visste inte, jag är full, förlåt mig, förlåt mig, förlåt mig.
1 kommentar:
Ja - så det är - så det blir. Det är ofta två skilda företeelser. Du står på tröskeln mellan två världar. A-M
Skicka en kommentar