Jag roar mig ofta med att betrakta människor på skärmarna till övervakningskameror. I kassan på jobbet kan man knappa av och åter mellan kanalerna, mellan de labyrintiska rummen i kostymemporiumet. Ibland betraktar jag mina kollegor medan de samtalar. Hur de rör sig, gestikulerar, skrattar, hur de lägger händerna på varandras armar och ibland med någon sorts systerlig ömhet lutar huvudena mot varandras axlar. Det är en typ av kvinnlig kommunikation som blivit mig alltmer främmande och som jag långsamt övar upp igen. Jag har glömt hur man tröstande omfamnar varandra, hur man samtalar om män och relationsproblem, och hur man skrattar sig tårögd och väljer ut plagg till varandra med en nästan generad ömhet, I'm not sure, I thought this might suit you, I don't know, it's your colour, doll. Min egen kvinnlighet i förhållande till andra kvinnor förblir ett styltigt avapande. Jag härmar beteenden och lånar ett träaktigt vokabulär av ömhetsfraser, treacle, darling, pumpkin, sugar, baby, doll, dearest.
Och jag betraktar avundsamt dem när de samtalar med varandra genom övervakningskamerans lins. Och sedan följer jag dem, kanal för kanal genom lokalen, tills de förkroppsligas i den välvda portalen in i rummet där kassan är belägen, mellan kilträckena till höger och de djurlika astrakhankapporna till vänster, och plötsligt återföljs av det klapprande ekot av klackar och den svaga doften av sockersött läppbalsam och den nästan kväljande intensiteten av den plötsliga färgskalan som ersätter teveskärmens flimrande monokroma skuggor.
Titeln för övrigt ett av dessa citat som spökar från min barndom, Jane Austen, pour into the wounded bosoms of each other, the balm of sisterly consolation, som yttrats med en plötslig sentimental värme vid ett middagsbord en sommar på Öland av min närmsta väninnas far, en kraftigt byggd karriärsman, som i både uttryck och uppseende brutalt kontrasterade mot den så naivt flickaktiga meningen men som just därför för evigt inpräglat i mitt minne både detta bräckliga behov och denna sockersöta rad.
Addendum: Ett citat som för övrigt slagit rötter med hänsynslös grokraft också hos enastående A.
Och jag betraktar avundsamt dem när de samtalar med varandra genom övervakningskamerans lins. Och sedan följer jag dem, kanal för kanal genom lokalen, tills de förkroppsligas i den välvda portalen in i rummet där kassan är belägen, mellan kilträckena till höger och de djurlika astrakhankapporna till vänster, och plötsligt återföljs av det klapprande ekot av klackar och den svaga doften av sockersött läppbalsam och den nästan kväljande intensiteten av den plötsliga färgskalan som ersätter teveskärmens flimrande monokroma skuggor.
Titeln för övrigt ett av dessa citat som spökar från min barndom, Jane Austen, pour into the wounded bosoms of each other, the balm of sisterly consolation, som yttrats med en plötslig sentimental värme vid ett middagsbord en sommar på Öland av min närmsta väninnas far, en kraftigt byggd karriärsman, som i både uttryck och uppseende brutalt kontrasterade mot den så naivt flickaktiga meningen men som just därför för evigt inpräglat i mitt minne både detta bräckliga behov och denna sockersöta rad.
Addendum: Ett citat som för övrigt slagit rötter med hänsynslös grokraft också hos enastående A.
1 kommentar:
Åh. A-M
Skicka en kommentar