PROFESSIONELL VOYEURISM

Någon påminner mig om det gamla skämtet om råttan i laboratoriet. Råttan som flinande kommenterade experimentet han deltog i med orden: Jag har tränat vetenskapsmannen väl, var gång jag trycker på den här knappen ger han mig mat. Det är alltid lätt att bortse från observatören. Och vetenskapsmannen påverkas i lika hög grad av experimentet som objektet han studerar. Det slår mig ibland när jag sitter upp på kontoret och slår på den flammande missfärgade skärmen till övervakningskanalen i butiken. De stumma samtal som pågår mellan kunderna. Män som provar peruker med sina vänner, som viker sig framför spegeln på herravdelningen i Elvis kolsvarta brylkräms våg med polisonger som vrider sig vid öronen, som klistrar billiga mustascher över överläppen, Chaplinsk toothbrush modell eller upprullad handlebar, eller fotograferar varandra i trekantiga pirathattar medan de ljudlöst skrattar och lika ljudlöst hamrar skosulorna i trägolvet. Eller unga flickor som kommer ut ur provrummen, stumma och mimar åt sina vänner, i ljudlösa frasiga balklänningar, eller platåskor som de vinglande styltar runt i vid de enorma speglarna, eller skolflickor som provar maglösa semi-pornografiska kostymvarianter av rödluvan, alice och little bo peep, ihopklämda bakom skynkena med kläderna i drivor runt de pinnsmala anklarna. Och spädbarn som lämnats vid kiltavdelningen och som ljudlöst skriker med kolsvarta gap som tycks klyva de små tunga kloten till huvuden i två när de börjar gråta. Fortfarande inte ett ljud. Och mödrar strömmar till. Huvudena i förvridna av skärmens brustna ljusrör. De liknar spöklika utdragna Bacon-porträtt, som om de punkterats och likt utblödd vattenfärg på våta papper, flutit ut över skärmen, när de hetsigt jagar genom korridorerna, genom garderoberna och de svepta provhytterna. Färgerna blinkar, från sepia till blek pastell till översaturerade helfärger. Och världen i dess kubistiska plastinramningen ackompanjeras av två ljud: ett stilla sus, och ett knaster. Och ju längre jag stirrar på dem, desto mer absurt förefaller de att de verkligen rör sig därute, råttorna.