tisdag 30 juni 2009

LE VIDE DANS LE VIDE

Dimman håller i sig så efter jobbet klättrar jag upp Calton Hill och promenerar runt i det tidlösa vacuum som kullen tillfälligt erbjuder. Stundvis är vitheten så total att det känns som att ha blivit blind, blinkande mot den tjocka mjölkiga luften. Var steg ointetgör ett förlutet steg. Det är den ultimata historilösheten. De andra flanörerna förblir gastlika siluetter som försvinner spårlöst för att åter ta form ur intet. Över de branta kanterna breder tomheten ut sig. Vi sätter kamerasiktet mot relingen och lyssnar till automatzoomen som brottas med icke-vyn. Som knarrande dras ut, låser sig, rullar in, låser sig, av och åter. Det är en nihilistisk fars, det kollektiva dokumenterandet av tomheten, de ändlösa kamerorna och turisterna som poserar mot den vita väggen och dess osynliga avgrund. Som om intet blivit så exotiskt i våra överlastade vardag, att den tillslut blivit en sevärdighet. BEYOND THIS POINT, NOTHINGNESS, FLASH PHOTOGRAPHY PROHIBITED, PLEASE DO NOT FEED THE VOID.

3 kommentarer:

annemarie sa...

Jag är där - precis där - Anne-Marie

Anonym sa...

Grått och tomt, men värdigt och vackert!

/Kristian

J sa...

Tack Kristian. Jag önskar det kunde summera också den oförfattade tomhet som lägenheten bångnar under ibland.

Jag är väldigt tacksam för din varma kommentar, och för att du tog dig tid att kommentera.
Skriv gärna igen,
sincerely,
Johanna