I fickan på en donerad tweedkavaj från det sena sjuttiotalet, den beiga fodret ännu rynkigt efter dess ägare, sömmarna upplösta under armarna, och väven tung av tobaksdoft, hittar vi följande lapp. En barnslig pornografisk handteckning av en mycket liten man vars hela kropp slukas av hans älskarinnas korpulens. Dess komiskt pornografiska motiv, snarare än de knöliga utrivna pornutopiska tabloidsidor eller suddiga fotografier av hustrur och älskarinnor som är betydligt vanligare att konservera, att ständigt bära med sig, gör dess natur bisarr, nästan grotesk. Jag föreställer mig denna ensamma man, vars drift snarare än den erotiska, var en sorts sexuell frivolitet.
Jag har alltid fascinerats över att sexualiteten och hur dess representation genom tiderna nästan ständigt har gränsat inte till det kroppsligt smutsiga (den modern idén om pornografin) eller konstnärligt sublima (det erotiska) utan till det löjliga, det patetiska eller i bästa fall det satiriska. Sexualiteten förpassade genom historien till komedin medan tradgedin lastades med det mer abstrakta, åtrån och lusten, det kroppslösa.
Som om detta komiska dekorum har en sorts förlösande effekt, ett sorts renande av ämnet, som gör det acceptabelt. Som om det tummade pappret i vår okände gentlemans ficka givit utlopp för ett begär och tillika en sorts fasa.
Jag har alltid fascinerats över att sexualiteten och hur dess representation genom tiderna nästan ständigt har gränsat inte till det kroppsligt smutsiga (den modern idén om pornografin) eller konstnärligt sublima (det erotiska) utan till det löjliga, det patetiska eller i bästa fall det satiriska. Sexualiteten förpassade genom historien till komedin medan tradgedin lastades med det mer abstrakta, åtrån och lusten, det kroppslösa.
Som om detta komiska dekorum har en sorts förlösande effekt, ett sorts renande av ämnet, som gör det acceptabelt. Som om det tummade pappret i vår okände gentlemans ficka givit utlopp för ett begär och tillika en sorts fasa.
3 kommentarer:
Tänker du på vad du skulle välja för motiv om du vore tvungen att bära en sådan handteckning i fickan, om du visste att ingen skulle hitta den? Vad skulle jag själv välja för motiv? Tänk om vi alla bar omkring på ett axplock av vår sexualitet i fickan, en legitimation vars uppgift vara att säga något om vårt inre, våra drömmar, vår lust och vår skam. Kanske skulle vi vara lite renare på insidan om vi bar smutsen i fickan?
Läst/
Niklas, jag vet inte varken vad jag skulle välja eller hur det skulle få mig att må. Men en viss rebellisk förnöjdhet, kan jag förmoda, i vetskapen att vårt mörkaste inre låg så nära ytan. Å andra sidan är andra passioner alltid så mycket mer fascinerande än de egna.
Skicka en kommentar