lördag 23 april 2011

Lördag.

Ljuset klyver fönsterluckorna och skär genom lakanen. Jag önskar att jag aldrig behövde vakna mer. Jag måste hitta någon som kan älska mig, men sorgen gör mig ful.

6 kommentarer:

Anonym sa...

En varm hand på din vackra kind ...

J sa...

Jag kan känna den.

Anonym sa...

good work hypergraphomon.

J sa...

Petrovski!

Kersti sa...

Det är en missuppfattning. Sorgen gör dig möjligen sårbar och kanske lite genomskinlig men ful är ett relativt begrepp som ligger i betraktarens öga. Den som kan älska dig finns bakom hörnet. Det handlar om att släppa taget och låta det ske, har egentligen väldigt lite att göra med om man är vacker eller ej. Faktiskt ingenting. Tro mig.

Anonym sa...

Det håller jag med om Kersti. Vilka sanna och vackra ord.