lördag 26 mars 2011

ARKITEKTUR

Jag minns en väninna som studerade till arkitekt och yrkade för en introduktion av samtliga rum med förbundna ögon. Hon hade arbetat på byggnader utformade för de oseende, och kunde mäta ut ett utrymme genom att vila kinden eller händerna mot stenen och leta sig fram, eller viskande och lyssnande till hur ljuden eller tystnaden repellerade mot väggarna. Och nya rum har denna högst fysiska karaktär. Det fyller inte en tomhet utan är istället den materiella gränsen, containern, för denna tomhet. Var morgon när jag vaknar och sträcker ut fingertopparna och försiktigt slår upp fönsterluckan och ljuset obarmhärtigt spiller in över morgonscenen, likt vatten ur ett hål som har slagits i ett sjösatt skrov, så är det som jag avtäcker något främmande som legat dött och begravt under många år. Det är som att slå in en vägg i en uråldrig grav och betrakta det orörda komma till liv, de mjuka vaserna som löses upp till damm, och rasar samman i den lätta vinden. Och jag betraktar summan av mina år, mina reliker. Klänningarna draperade över stolskanterna, den vita fjädringen i fåtöljen, och spegeln, vit som porslin, oläslig i det bländande ljuset.
Eftersom jag saknar lampor och lever i halvdagern av stearinljus och månsken, är det likt en blind jag känner detta rum, de tio fotstegen från dörren till sängen, den mosslika mattan mot tårna, och den mjuka uppskurna tapeten mot fingertopparna över sänggaveln, likt bark eller fläkande hud.
Om nätterna är rummet mitt, om morgnarna någon annans.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Läst/Ma

Anonym sa...

Du lyckas ständigt överträffa dig själv, det måsta kosta. Man kan ju inte få ut någonting om man inte stoppar in någonting.

Det gamla nöjesfältet Prater, i Wien, har en slänggunga som är något utöver det vanliga.
Se själv: http://www.youtube.com/watch?v=UATJDA35wXk&feature=related

Den kanske tar mer kraft än den ger, men ändå.
Nöjesfältet är för övrigt helt bedårande.


/Anders

J sa...

Anders, Inte illa, verkligen något utöver det vanliga. Vågade du dig på en tur? Och var Freuds hem värt besöket?

Anonym sa...

Nej, fy! Jag är uppe i det blå så det räcker ändå.

Det var absolut värt ett besök. Hans samlingar av exotiska föremål var överraskande. Tyvärr glömde jag helt bort Ludwig Wittgenstein under mitt besök i Wien.

Anders

J sa...

Wittgenstein förståss. Och hans modernistiska husbygge? Besökte du förresten någon av kyrkogårdarna? Zentralfriedhof verkar hysa en hel del bortgångna giganter.

Anonym sa...

Nej, helvete.

Men å andra sidan så kan denna fadäs påskynda ett återbesök.

När det gäller kyrkogårdar så är ju annars den judiska kyrkogården i Prag en favorit.

(Eller heter det synagogagården?)


/Anders

J sa...

Anders, definitivt. Jag tror att både Beethoven och Shubert ligger där.

Om jag inte vore så fattig så skulle jag sätta mig på flyget till Prag direkt. Den ser verkligen helt otroligt vacker ut. Jag har alltid föredragit mina kyrkogårdar lite kaotiska.