RENHET

I köket står M och polerar besticken. Det visar sig att G har flyttat ut och när jag försynt frågar om M kan tänkas behöva någon hjälp skakar han på huvudet och viskar lakoniskt "don't worry, I'm just disinfecting anything he had his mucky hands on". Han har två flaskor rengöringsmedel och en trasan med vilken han gnuggar skaftet på kökssaxen. Ett ögonblick senare kan jag höra ljudet av sprayhylsan och det vaga klirrandet av låset i ytterdörren när han metikulöst polerar dörrhandtagen.
Natten innan bjuder han in mig på en guinness på hans rum eftersom han hört mig gråta genom väggarna. Han gungar av och åter i skrivbordsstolen och han dricker långsamt och spelar Led Zeppelin. Ölen är avslagen, och rödbrun i det matta ljuset från hans skrivbordslampa. Vi pratar om barn och äktenskap, om hans ungdom och våra misslyckanden. Rummet är nästan renklätt, tomt så när som på en säng, två doftljus och en mänsklig skalle i plast.
När jag lämnar honom runt ett tiden på natten reser han sig oroligt, som för att skaka min hand. Hans ensamhet sitter i hans kläder, sitter i hans hår, sitter i hans hud, och i hans möbler likt en kvarhängande stank eller en sjukdom.